Den stora boven

  Vem kan se denna smärta bakom denna fasad?   Såg att gårdagens inlägg inte blev publicerad så det fick komma ut nu istället. Här och nu mår jag lite bättre, har sluppit alla fruktansvärda mörka tankar idag, denna starka längtan efter till mamma. När dem tankarna kommer blir jag så rädd, fick ringa akuten tills slut igår för det blev för mycket. Dem som jobbar där är helt fantatiska, pratade med en tjej i över två timmar igår. Funderade på åka in men har aldrig blivit hjälpt av lägga in mig, får bara mer mediciner sen får jag börja om på ruta ett igen. Men tappar jag kontrollen, känner att depressionen blir för djup så åker jag in utan tvekan. Igår hjälpte det mig att få borta det värsta genom prata med en specialist, plus alla dessa andingsövningar. Tillslut fick denna tjej mig att skratta i detta mörker, det lät som jag skulle föda barn tillslut med alla andningsövningar vi höll på med. Medation, ska börja lägga mer fokus på det för igår hjälpte mig ur det värsta. Sen ska jag börja med nålarna igen, nada. Fick en tid nu ihelgen, så tacksam att dem kunde komma så fort. Akuten där jag bor är helt fantatisk, hjälpen jag får där är helt otrolig. Jag har fortfarande klarat mig utan ta behovsmedicin, försöker finna andra sätt så mycket det bara går för kroppen tar så mycket stryk av dessa mediciner. Känner av så mycket biverkningar ifrån litium nu så försöker undvika behovsmedicinen så mycket det bara går. J har varit helt otrolig den senaste tiden, igår var han en riktig klippa <3 Jag har tänkt mycket på detta, det är tur jag fann en kille som honom, en kille med enormt tålamod, sådant lugn. Innan har jag haft så dåligt samvete när han får bli lite av en sjuksköterska när jag faller så djupt men samtidigt påminner han mig om allt jag gjort för honom. När jag tänker på det så försvinner det dåliga samvetet, för jag kan inte rå för det, att jag är sjuk. Vi är ett team, ett väldigt bra sådant!   Det var så skönt få prata med min psykolog idag, där jag får tömma allt så inser vi att varje skov, depression finns bakomliggande orsak i grund i botten. Vi har börjat kolla på alla skov jag har, ibland förstår jag inte varför dem kommer men stress är den ständiga boven pratar min psykolog om. Jag måste försöka undvika det till varje pris så idag har vi suttit ner, skrivit ner saker som stressar mig. Det blev en A4 sida full med saker, inte konstigt att jag mår som jag mår, att kroppen säger ifrån. Hjärnan måste jobba på högvarv med allt detta som ligger på ens axlar. Alla dessa saker som står på pappret ska jag be om hjälp nu, ta en punkt itaget. Något som stressar mig rejält är min ekonomiska bit, något jag inte valt skriva om så mycket här. J ska sluta med snusandet nu för det finns inte pengar till det, får lite panik att det gått så långt. Ett beslut han valt, tror han blev lite inspierad av Anders med men jag hatar detta, att jag inte kan bidra med något, att sjukdomen gör mig urfattig och myndigheterna sviker, att jag ständigt måste jaga dem. Stefan har lovat hjälpa mig mer nu att ringa ner myndingheterna för den kraften finns där. Jag fick ta mina julklappspengar som var tänkt till körkort för köpa medicin nu när högkostnadskyddet gick ut, hade jag inte haft dem pengarna så hade jag inte haft råd med min medicin. Klumpen i magen varje månad, önskar inte någon den. Det är ständigt en stress att ha ont om pengar.    Jag längtar tills rehab, arbetstränadet sätter igång den 25 Januari för behöver det mer än någonsin nu, märker själv hur mycket det hjälper mig. Ekonomiskt måste jag få komma ut och jobba inom kort, försöka hitta ett sätt så kroppen orkar. Tycker det är fruktansvärt att jag som är sjuk, betalat så mycket skatt till detta samhälle innnan jag blev sjuk, blir bemött såhär nu när jag blev sjuk. Hade jag inte haft J eller min pappa så hade jag varit på gatan idag, den tanken skrämmer mig hur lätt det är att hamna mellan stolarna som det heter. Nu ska jag försöka släppa det, vet att det alltid löser sig men det är svårt att slappna av när räkningarna kommer. Jag har hört, läst så mycket att man kan söka andra bidrag i och med att jag är kronisk sjuk på försäkringar. Den försäkringen jag har täckte inte detta. Ska fortsätta kolla upp detta men detta är en sådan bit som tar mycket energi av mig. Att leva som jag gör i dagens sverige, hjälpen jag fått i från försäkringkassan är bedrövlig, vill helst inte ha något med dem att göra i framtiden. Det är mitt stora mål att jag slipper dem. Nu ska jag få en ny handläggare igen, håller tummarna hårt att hon är bra och att jag slipper hålla på som jag gör.   Fick hem ett paket idag med, julklappen till Lillemor och hennes fina familj. Kan inte ens skriva rätt adress ännu ett varningstecken, när minnet sviker mig rejält. Tur att jag hade skrivit på baksidan J´s adress. Både kropp, hjärna och själ skulle behöva åka iväg. Jag hade behövt resa bort ett tag, lämna precis allt, sen komma tillbaka när allt lugnat sig men det funkar inte riktigt så. Det finns en sak som jag inte kan skriva här, även om jag vill det som stressar mig som bara den, tar väldigt mycket energi. Önskade bara den striden kunde lägga sig så livet kunde återgå till normalt. Stress är något jag ska jobba mot den närmaste tiden. Stängde precis av mobilen, ska ta en paus ifrån allt nu över helgen, lyssna på kroppen. Helst hade jag viljat sova hela helgen för jag är så trött men vet att det inte hjälper ett skit att sova bort dagarna. Får tvinga mig hela tiden ut men i långa loppet vet jag att det hjälper. Bara jag tar det steg för steg så kroppen inte sviker mig helt. Yoga, medation, behandlingar, nada står på schemat. J är ledig över helgen, så glad att han är hemma. Vi ska ut i snön imorgon, har ordnat två pulkor med hjälpt av svarta säckar, man tar vad man har hemma ;) Ha en mysig helg och ut i den härliga snön med er, älskar detta fina vinterlandskap som är här nu, så vackert!