Björnfittan

Hej på er!   Förstår inte varför gårdagens inlägg inte blev publicerad, nu blir ni istället bombad med inlägg ;) Nu börjar jag äntligen bli klar med denna utredning angående min arbetsförmåga. Ska träffa en arbetsterapeut imorgon men till Jul ska den vara helt klar. Som jag förstod, redan visste så var det en sak som utredningen visade, dessa tester. Min koncentrationsförmåga, minne är inte bra. Hade högsta betyg på allt, kroppen svarade bra på allt utan detta. När jag gjorde utredning på mitt minne, koncentrationsförmåga, fick jag sämst betyg. Jag blev lite ledsen när jag såg svaret, hade hoppas på annat resultat men jag märker själv, speciellt när jag pluggade att hjärnan inte orkade lika mycket som förr, att koncentration, komma ner i varv är skit svårt för mig. Jag var så trött efter det passet att jag somnade på soffan där, den övningen körde slut totalt på mig. Jag gjorde mitt bästa, mer kan jag inte göra. Istället för slå på mig själv, som jag alltid gjort så frågade jag direkt. Hur jag kan få tillbaka den funktionsnedsättning, ett ord jag inte tycker passa men i pappren står det så. För jag vill bli bättre, finna mina sätt så jag kan få börja jobba minst halvtid. Jag ska få gå ett specialprogram nu efter Jul så jag tränar upp detta, för jag vägrar låta sjukdomen vinna. Jag vill bli så återställd som jag kan bli. Om man kämpar tillräckligt hårt så måste bitarna falla på plats tillslut, det är det hoppet jag lever på.   Igår fick jag också se hur dåligt minne jag har. Pappas barndomsvän, en kille som jag växt upp med kommer´ta mig bakifrån hahaha det där kan misstolkas men jag tittar på honom, tänker först vad är det för dåre. Så är det Peder, känner inte igen honom förens jag hör rösten. Lagom pinsamt att mötas i psykatrin luckan, så är man så borta. Kunde inte placera honom förens hade gått, gud vad jag skämdes att jag inte kom ihåg honom. Mitt minne är katastroff och det blir bara värre och värre, det skrämmer mig lite för jag vill minnas allt, speciellt allt med mamma. Som tur är har jag mina dagböcker men det är inte kul när man möter någon så står man där som ett fån.   Nästa år kommer bli stort för mig, är inte rädd längre för vad människor ska tycka, tänka så nu tänker jag ge ut min bok. Jag har alltid kunnat ha många bollar i luften, men märker att det inte funkar så bra för mig nu, har fått släppa på det och fokusera på en sak i taget. Först göra klart allt hos arbetsterapin, alla behandlingar där, sen väntas 16 veckors rehab som kommer innehålla återhämtning, som även då kommer innehålla praktik på min framtida arbetsplats som är tanken att jag ska börja jobba. Sen köra upp, så jag har körkortet i vår. Därefter kan jag lägga energi på boken. Sen är det många delar i privatlivet som måste lösas, inget jag kan skriva här om, men det tar mycket energi om något.         Gårdagens Lovisa, en Lovisa med en björnfitta som min kille alltid säger hahaha Björnfittan värmer gott ;) Mötte en sådan go unge på tåget hem, min killkompis son är bara för go. Världen är inte stor när man springer på varandra på tåget :) Iallafall frågade han om han fick klappa mig, han tyckte om min pälsväst ;) Jag älskar att bära pälsar nu på vintern, har två pälsjackor. Nu har jag fått ta en del skit tack vare dem, idag var killen med dem starka åsikter på mig igen. Vem har du skjutit nu frågade han? Vet inte om jag ska skratta, starta diskussion med honom i det läget. Vet att han är sjuk, att det går inte skoja med honom, då åker jag nog på en smäll så jag tar imot all hans skit, vilken hemsk människa jag är sen går jag in på toan tömmer allt. Låter allt rinna av mig sen ut igen och sammarbeta med honom. Längtar lite tills den dagen jag slipper honom, inte lätt alla gånger sammarbeta med en sådan person. Men såhär funkar det i arbetslivet med, vissa människor kommer man kanske inte klicka med, då gäller det hitta ett sätt som man förhålla sig på. Jag hade bra lust att  skoja med honom, säga att jag var ute nu i skogen, hade mitt jägarpass, tog en räv hahaha jag har så dålig humor ;) Förtydligar att jag älskar djur, dem som känner mig vet vilken djurvän jag är, kan inte ens döda en spindel. Häromdagen räddade jag en mus, ville inte han skulle hamna i musfällan så släppte ut han i det fria. Självklart använder jag mig av fejkpäls. Är lagom trött på dömande kommanterar nu. Ibland tycker jag samhället har börjat spåra ur, vet du att det är ifrån ett baby lam, hur kan du köpa den grejen, den är gjort av det osv.  Det är som vissa människor söker bråk, lägger upp normer på hur man ska leva. Lever man inte efter det så är man en hemsk människa. Kan man inte låta människor få ha det dem vill ha på sig, strunta i vad andra ha på sig, framför allt lägga i sig i andras liv. Han om någon borde lägga sin energi på sig själv, ge fasen i vad andra gör. Snart börjar någon höja på ögonbrynen att marken vi går på finns myror så den kan vi inte gå på. Jag tycker man läser mycket krönikor nu den sista tiden hur kränkta människor känner sig över vissa saker, vill få ut skadestånd. Att människor bara orkar är min första reaktion. Tid, är något vi alla har, den är dyrbar, tänk på vad du lägger tiden på. Nu ska jag gå och lägga mig, är så fruktansvärt trött. Vi hörs imorgon igen! Kram på er :)