Toulouse!

När vi var och tittade på Toulouse för första gången så var han snart 7 veckor gammal. Han var en liten boll med massa päls, öronen hade inte riktigt ställt sig upp helt och han såg verkligen ut som en liten nallebjörn! Redan då var han busig, han sprang runt och försökte busa med katterna som hans uppfödare hade. Gissa om vi blev kära i honom direkt!    När han var 8 veckor var det dags att få åka och hämta honom! På en vecka hade han vuxit massvis men han var fortfarande hur liten som helst! Toulouse var jätte duktig hela bilresan hem och han verkade inte alls orolig eller något sånt när vi kom hem. Han nosade runt överallt, lekte med sina leksaker och bet oss i fötterna.  Han sprang även in i ena bokhyllan de första minuterna som han var hemma hos oss, en av Clas kompisar plingade på dörren och Tulle vart så rädd att han inte visste vad han skulle göra. Men det gick bra! Han försökte dessutom hoppa ner från soffan, det liknade lite som att han lekte superman, vi hade självklart koll på honom men han var alldeles för snabb! Men, även det där gick bra!       Medan Clas var i skolan så fick jag träna Toulouse på att vara ensam. Vi började försiktigt och bara någon minut i taget, jag ökade tiden successivt och tillslut hade han klarat av att vara ensam i 30 minuter utan ett enda ljud! Det var då vi började med att lämna honom ensam hemma på riktigt, men bara när vi t.ex skulle ner till tvättstugan eller handla något snabbt på Ica. Jag fortsatte ensamträningen enda tills han klarade att vara ensam i över en timme utan ett ljud! Han är jätte duktigt när han ska lämnas ensam, vi brukar göra iordning något som han kan sysselsätta sig med den första tiden och sedan säger vi bara att vi kommer snart, när vi sen kommer hem så ligger han och sover!      I början så tränade vi också honom på att bli van att gå i koppel, dom första gångerna förstod han inte direkt var han skulle göra men det tog inte lång tid innan han förstod. I början så berömde vi och gav honom godis efter varje gång han utrett sina behov. När Toulouse var fem månader gammal, alltså när vi hade haft han i tre månader så var han rumsren! I början hade vi tidningar på golvet som vi visade att han skulle gå till om vi inte hann ut, han lärde sig väldigt fort vad tidningarna var till för! Även fast vi gick ut hela tiden med honom så kissade han inne lika ofta som vi var ute så det var i princip omöjligt att hinna ut varje gång. Toulouse vart duktigare och duktigare och tillslut var han rumsren!      Toulouse tycker inte om halt underlag, han hatar t.ex vårt trapphus. Han älskar att jaga fåglar. Att bli jagad och att jaga är något av det roligaste han vet. Han blir bara gosigare och gosigare. Han tycker om att titta ut genom fönstret. Han ligger gärna under matbordet.   Han tycker om att bita en i byxbenet.  Han älskar toarullar och strumpor.  Så fort man ska gå in i badrummet så ska han skynda sig in före och så lägger han sig direkt på golvet och väntar på en.  Han kan "vänta", "stanna", "varsågod", titta i ögonen innan man säger varsågod, "sitt", "ligg", "spela död", "rulla runt", "vacker tass" och "andra tassen", "high five", "give me ten", "upp och stå", "dansa", "ska vi gå ut", "matte och husse kommer snart", leta efter godis som är gömt och leka kurragömma!      I början var Toulouse bara en liten boll med massa päls, sen började han växa och fick långa ben, längre nos och öronen stod rakt upp. Pälsen började lossna och han började ändra färg. Hans päls såg ut att bara vara massa tofsar, han var smal och hade en konstig tuppkam på ryggen. När valppälsen/vinterpälsen hade lossnat så började han se ut som en hund igen, pälsen var kort och låg fint på kroppen. Det var inte förrän i april som pälsen började växa ut igen, och det gick fort! Nu är han en pälsboll igen!    Toulouse kallas inte bara för Toulouse och Tulle, han har hunnit få många fler namn än så… Toulouse, Tulle, Tullis, Tullisen, Bullen, Tull tull, Tull bull, Tulle bulle, Bebis, Tjockisen, Snöret, Plutten och Gulle fjun! Kärt barn har många namn!