Mjölkproteinallergi

Redan när Otto var nyfödd hade han mycket ont i magen och vi fick hjälpa honom att få ut gaserna. I början är barnens tarmar omogna och det är väldigt vanligt att bebisar har lite ont i magen. Men oftast blir det bättre runt tre månader om jag minns rätt. Ottos mage blev inte bättre. Han var ofta gnällig på kvällarna och på morgnarna stånkade han väldigt mycket och jag fick börja varje morgon med att massera hans mage i 15-30 minuter för att få ut gaserna. Vi har även använt väldigt många pysventiler... Det är något man använder för att hjälpa till att få ut alla gaser. Vi har använt pysventilerna som en sista utväg om inget annat hjälper. Det har blivit en hel det skrik från vår lilla Otto för att magen har gjort så ont... Det är fruktansvärt att se. När Otto var lite mer än tre månader gav vi honom en flaska med ersättning innan läggdags och den natten blev inte alls som vi hade tänkt. Han reagerade på ersättningen och spydde massor. Ni kan läsa om det här. Det var efter den natten som hans allergi slog ut. Det var inte ersättningen i sig som gjorde att han blev allergisk men det kan ta ett tag innan en allergi visar sig och för Otto hände det när han fick en flaska ersättning. Otto blev röd om kinderna och det uppkom eksem under hakan på honom. Nu hade allergin verkligen slagit ut och Otto blev jättedålig. Inte nog med rodnaden i ansiktet och eksemen under hakan så fick han även eksem över hela bröstet, ryggen och i varje litet veck på kroppen. Han fick ännu svårare att få ut alla gaser och han var alltid på dåligt humör varje kväll och förbrukningen av pysventiler ökade. När vi träffade vår BVC-sköterska nästa gång visade vi alla eksem, vi berättade om allt som hänt och hur Otto mådde. Hon sade på en gång att det troligtvis var mjölkproteinallergi. Vi fick olika salvor att smörja in Otto med och eftersom jag ammade Otto (det gör jag fortfarande) skulle jag behöva utesluta all mjölkprotein ur min kost. Jag fick ett häfte med information om vad jag inte fick äta och vad jag skulle kolla efter i ingredienserna när jag handlar. I början var det väldigt jobbigt. Jag behövde ju byta kost och när man inte är så insatt i vad man kan och inte kan äta så blir det svårt, det kändes som att jag inte kunde äta någonting. Jag har faktiskt gått ner i vikt på grund av att jag ändrat min kost. Det kunde ta två veckor innan vi skulle märka någon skillnad på Otto. Hans eksem blev bättre ganska snabbt men vi behövde ändå fortsätta smörja honom. Första veckan två gånger om dagen, andra veckan en gång om dagen, tredje veckan varannan dag och fjärde veckan var tredje dag. Vi smörjde honom med kortison mot eksemen, och eftersom kortisonet torkar ut behövde vi smörja med en fet lotion där vi hade använt kortison och sen skulle vi smörja med en lite tunnare lotion på resten av kroppen. Efter tre veckor märkte vi skillnad på Otto. Tidigare hade vi använt pysventil varje dag men nu behövde vi inte det längre och Otto var mycket gladare! Men... När man tror att sitt barn är allergisk mot mjölkprotein ska man först utesluta mjölkprotein i kosten för att sedan äta mjölkprotein igen och se om barnet reagerar... Så när Otto äntligen hade blivit bra igen behövde jag äta något med mjölkprotein i. Det var jättejobbigt. Det kändes fruktansvärt. När han äntligen hade blivit bra så skulle jag behöva göra han sämre igen. För det kändes verkligen som att det var mitt fel, jag skulle ge tillbaka alla eksem och hans magont. Behöver jag ens nämna att jag fick dåligt samvete? Otto reagerade på en gång. Han spydde, rodnaden på kinderna kom tillbaka och han fick ont i magen igen. Vi blev tvungna att använda pysventilerna flitigt igen... Nu var det bara att börja om. Nu äter jag ingenting med mjölkprotein och det är inga problem alls. I början var det som sagt jobbigt men nu har vi mer koll på vad jag får och inte får äta. Det är faktiskt lätt att utesluta mjölkprotein idag, det finns så mycket andra produkter man kan använda istället vid matlagning. Det finns smör, grädde, matlagningsgrädde, yoghurt, mjölk m.m som är mjölkproteinfritt. Det är inte lika gott som vanligt men i matlagning märker man ingen skillnad men mjölken är tex inte lika god som vanlig mjölk. Det jobbigaste med att inte äta något med mjölkprotein är om man ska ut och äta eller äta hos någon annan. När vi var ute och tog en lunch på farsdag så hade dom en sallad som jag kunde äta men det fanns tex inget fika jag kunde ta. Sen är det såklart olika beroende på vilken restaurang eller fik man går till. Det jobbiga med att äta hos någon annan är att hela tiden dubbelkolla att inget innehåller mjölkprotein. Det är ju så lätt för någon som inte är van att glömma bort, att kanske råka steka i vanligt smör för det gör man av gammal vana. Allergin gör också att Otto inte kan äta vanlig gröt, välling eller ersättning som säljs. De mjölkfria alternativen är dessutom inte lika goda. Gröten går bra och speciellt om han äter den med lite fruktpuré till. Vällingen är han inte förtjust i och ersättningen hatar han. Under jul råkade vi ut för en liten olycka... Hemma hos mamma och pappa tog jag en knäck som var mjölkfri. Men, knäckformarna hade stått på en plåt som var smord med vanligt smör. Det var några dagar sedan och knäcken stod inte där längre utan låg i lådor. Jag slickade på pappret för att det var svårt att få bort det och precis då får jag veta att dom hade råkat använda vanligt smör... Jag ammade Otto ändå efter det för det var ju så otroligt lite smör jag hade fått i mig, jag trodde inte att han skulle reagera på det. Jag menar, pappret hade stått på en plåt med pyttelite smör på för flera dagar sedan! Dagen efter var Ottos rodnad tillbaka och han blev dålig i ungefär tre dagar... Typiskt. Men olyckan tar inte slut där. När vi sedan kom hem till Clas föräldrar dagen efter julafton fick jag i mig mjölkprotein igen... Vi frågade om det var mjölkfritt, fick till svar att vi inte ska behöva fråga det hela tiden och efter maten kommer min svärmor på att hon glömde säga att såsen inte var mjölkfri... Jag och Clas fick lite smått panik. Otto hade bara för någon dag sedan precis blivit bra igen och vi ville verkligen inte utsätta han för det här igen. Jag och Clas var även trötta och kände att vi inte heller skulle orka med det. Vad gör vi? Vi bestämde att jag inte skulle amma Otto på ett tag. Det var inga problem i början, Otto fick lunch och vi gav honom gröt senare, men det var natten vi var oroliga för. Han vill gärna både äta och bara tutta under natten. Den mjölkfria ersättningen tar han ju inte tyvärr annars hade det inte varit något problem. Jag ammade inte Otto på tio timmar. Tillslut vägrade han att äta. Han bara grät och grät. Jag ville verkligen inte amma honom. Det kändes fruktansvärt att veta att om jag ammar honom nu kommer jag ge honom ont i magen och eksem igen, det är som att han får i sig gift. Otto var jätte ledsen och ingenting fungerade. Han hade ju såklart ätit tillslut, men hur lång tid skulle det ta? Skulle vi behöva se honom vara så ledsen i flera timmar? Tillslut fick jag amma honom i alla fall. Vi satt i sängen och han blev lugn på en gång när han låg vid bröstet. Det kändes hemskt samtidigt som det var underbart. Hemskt för att jag fick så dåligt samvete, jag kände mig som världens sämsta mamma. Men underbart för jag såg hur lugn han blev, han blev nöjd. Till en början märkte vi ingen skillnad på Otto. Han var precis som vanligt, inga eksem och inget ont i magen. Det kanske hjälpte att jag inte ammade honom på tio timmar trots allt! Men nej... tre dagar senare blossade alla eksem upp. Magen blev lite sämre men ändå inte så dålig som den brukar. Däremot fick han massor av eksem. Rodnad i ansiktet, eksem under hakan, på bröstet, armarna, benen och i vecken. Vår stackars lilla pojk<3 I december var vi iväg och gjorde ett pricktest på Otto. Testet visade ingenting men när man är så liten som Otto är så är det inget konstigt, barnen behöver oftast vara lite äldre för att testet ska ge utslag och vi ska därför tillbaka igen i vår och göra ett nytt test då. Även fast testet inte visade någonting trodde läkaren såklart ändå att det var mjölkproteinallergi. Allt pekade på det. Det är inte så ovanligt att så här små barn blir allergiska mot mjölkprotein men för de flesta växer det bort när dom blivit lite äldre. Vi får hoppas att det växer bort för vår lilla Otto<3