Blodprov, Inskrivningssamtal & Ultraljud!!
30 November var här och vi skulle äntligen få gå på första träffen hos MVC. Inskrivningssamtal! Vid elva en måndagmorgon skulle vi vara där. Clas hade tagit ledigt hela dagen eftersom att han då fortfarande jobbade en bit utanför Linköping och han skulle varken hinna jobba innan eller efter. Jag låg på badrumsgolvet hela morgonen och mådde otroligt illa, jag tänkte att jag helt enkelt fick göra mig i ordning i sista stund. Någon timme innan mötet ringer dom från MVC och säger att barnmorskan vi ska träffa är sjuk... och det fanns ingen annan barnmorska som hade tid för oss den dagen... Så himla tråkigt. Även om vi bara skulle dit för att prata så hade vi sett fram emot det. Vi bokade en ny tid veckan efter men då skulle jag behöva gå själv eftersom Clas inte skulle kunna ta ledigt igen... Dock så behövde jag åka in för att lämna blodprov. Kul. Jag skulle ha lämnat blodprov under inskrivningssamtalet men eftersom att jag skulle behöva gå själv på samtalet så bestämde vi oss för att komma in på drop-in så Clas skulle kunna följa med som stöd. Jag har alltså en otroligt stor fobi för sprutor och blodprov. Innan det här hade jag aldrig tagit blodprov och det gjorde allt mycket värre. Vi köpte bedövningssalva och sen åkte vi ner till kvinnohälsan för att ta det där förbannande blodprovet. Fy vad nervös jag var innan och bara tanken på nålar som ska tryckas in i huden, och antingen spruta in något eller ta något, får mig att bli äcklad. Jag trodde att det bara var ett rör med blod som dom skulle ta då det var den uppfattningen vi fick av hon vi pratade med. Istället var det fem rör med blod som skulle tas. Jag är så glad att jag inte visste det innan för då hade nog det där besöket slutat i en panikångestattack. Det gick ändå hyfsat bra, det gjorde lite ont när hon böt rör och det tog lite tid men jag var så stolt över mig själv när det var över! Jag vet att det väntar värre saker, så som själva förlossningen, men en fobi mot nålar är inget som man bara kan ta bort. 7 December var det dags för inskrivningssamtal och den här gången var ingen barnmorska sjuk! Samtalet gick ganska fort och vi pratade om hur jag har mått, om jag har några sjukdomar, om jag röker etc. etc. etc. Hon tog upp lite om bra kost och sen fick jag väga mig. 2kg hade jag bara gått upp än så länge. Nästa gång vi ska besöka vår barnmorska är på måndag! 14 December - Ultraljud! Äntligen var det dags för ultraljud! Både jag och Clas var så otroligt nervösa! Natten till den 14e drömde jag en mardröm om att jag blödde, massor! Egentligen var drömmen jättekonstig och det som hände i drömmen skulle aldrig kunna ske i verkligheten, men det var en så hemsk dröm och den fick mig inte att bli lugnare. Jag hade mått dåligt i flera dagar, jag var rädd att det skulle vara något fel. Bara några dagar innan ultraljudet fick jag en panikattack p.g.a att jag var så orolig. Det är tur att jag har Clas som vet exakt vad han ska göra för att lugna mig när jag får panik/ångestattacker<3 Klockan två skulle vi vara där, vid halv två åkte vi iväg och jag var så nervös att jag svettades, frös, var kissnödig och jag skulle kunnat börja gråta när som helst.Klockan blev två men ingen kom och hämtade oss. Fem över två. Tio över två. Kvart över två. Äntligen, nu var det vår tur. Hon började med att ställa några frågor och sen fick jag lägga mig på sängen. Hon klickade ut den där kladdiga gelen på magen och sen var det dags. Det tog bara någon sekund och sen kunde vi se vår lilla filur på skärmen! Jag brast ut i gråt direkt. En sådan lättnad! Bebisen mådde jättebra och allt såg bra ut! Vi var så lyckliga! Clas kunde inte slita blicken från skärmen och satt där och stirrade samtidigt som han hade världens största leende. Jag bara grät. Vår bebis mådde bra. Den lilla låg där inne och sparkade som bara den. Det är det absolut sötaste vi någonsin har sett! Äntligen hade vi fått se vår älskling för första gången! Så himla häftigt<3 Vi fick veta ett mer exakt förlossningsdatum, innan hade vi 26 juni men nu ändrades det till 30 juni. Det gjorde att vi fick gå tillbaka till v.12 (11+3) istället för v.13 (12+0) som vi trodde att vi var i. Efter ultraljudet tog vi en vända på stan för att fira och det gjorde vi genom att köpa lillens första kläder! Varje gång jag hade en dålig dag, en sån där dag då oron tog över, bad vi till Gud. Vi bad att allt skulle vara bra med vår bebis. Samma dag som vi skulle iväg på ultraljud bad jag till Gud om att det här skulle bli en bra dag. Och en bra dag det blev det<3