Kruxet med att inte kunna vara med på allt

Morgonen startade med att jag efter en dålig (och kall) natts sömn snörvlade och snöt mig om vartannat. Vi skulle ha en workshop på jobbet som jag inte ville missa, så jag tog mig samman och åkte till jobbet. Hade hur kul som helst och det var många intressanta samtal och diskussioner om hur vi kan utveckla företaget, men jag kände ju mer dagen gick att jag bara mådde sämre och sämre. Så jag fick ställa middagen som vi alla skulle iväg och äta på Spisa hos Helena efter jobbet. Så himla trist, hade verkligen sett fram emot det. Nu känns det som att alla tror att jag ställde in för att jag är en tråkmåns. Men det sitter väl till största del i mitt huvud, alltså att jag inbillar mig att det är vad folk tror än vad de faktiskt tänker. Måste gå till jobbet imorgon, får panik över att vara hemma sjuk och missa jobb. Visst att man kan jobba hemifrån, men det känns inte riktigt lika bra. För att inte göra det här inlägget helt neggo slänger jag in en bild på en gullig kaninunge. Tänk om jag hade en sån liten fluffig kompis att gosa med ikväll...