All Helgona

Rekade inför kommande helg igår på kyrkogården. Blev så uppenbart när jag fick räkna upp på fingrarna till vilka vi skulle sätta lyktor på gravarna till. Två avlägsna släktingar. Sedan tre generationer. Farfar, far och son. Tre av oss ligger redan där. En jag aldrig fick träffa, en jag fick träffa dagligen i min uppväxt och så den som aldrig fick se mig bli vuxen. Men 19 år med sin pappa är nog långt för att samla på sig många minnen. Önskar bara du fått se mig idag.  Han har alltid så fint!                                          Jag skulle vilja säga fyra år. Fyra år innan den där värsta saknaden försvinner. Tankesättet läggs om och visst lär du dig leva med det med.