Alive

Jag ska börja med en ny grej. Om jag hittar tillräckligt med inspiration och nöje i det såklart. Och kanske e det ett framtida jobb där jag kan kombinera min passion till mat och intresset till skrivningen och underhållning! För tycker ni det är kul att läsa det jag skriver? Jag och Amanda var ute och åt i fredags. Jag ba " de e korgveckan, då kan man äta två rätter för 200-300 kr" Amanda som e student var såld och jag la över ansvaret att boka bord på henne. Under förerinken bestämde vi iallafall att jag ska bli matkritiker. Eller bara skriva restaurangrecensioner. På ett roligt och underhållande sätt och övning kommer ge färdighet men här är mitt första utdrag ur min kommande bok: Matjuggi recenserar  (Har med mening bifogat två bilder på Amandas rätt för den ser så FACKING ÄCKLIG UT JAG SPYR HAHAHAH)Recension av restaurang .. Jag måste till och med googla upp namnet för så minnesvärt vad det. Caina. Restaurant Caina inne på Nobis Hotellet på Norrmalmstorg.  När man läser det, förväntar man sig ganska mycket va?  Jag och min kompis passade på att utnyttja ”krogveckan” och jag tycker idéen är sjukt bra! För alla oss matälskare och för andra med mindre budget som vill lyxa lite.  Vi blev bra bemötta och mitt första intrycket var övervelmligat. Vet inte om det var ett sammanträffande och influerat av Cava och bra sällskap. Vi blev placerade vid ett bord och jag älskade vinglasen som stod på bordet. Stora, med blommotiv och rosa hals och just då längtade jag nog mest att få ta en klunk vin ur det glaset.  Servitören som jag först ville behålla i min ficka och plocka fram på varje restaurangbesök, fick snabbt en vändning.  Jag börjar gärna med någonting att dricka och inte då kranvatten ur vattenglaset utan kanske en god drink eller ett glas Cava men det var inget erbjudandet utan det fick man ta i egna händer. I samma veva som vi beställde maten. Amanda tog en drink med jordgubbar, den skulle vara riktigt populär ”typ lite som en mojito med krossad is, krossade jordgubbar och rom” förklarade han den som och jag tog en annan populär med ”gin och mynta i cocktailglas” Jag fick in en silad mojito, smakade varken gin eller någonting annat är en mojito och Amandas drink smakade jordgubb. Redan där kände jag hur kvalitén började rasera.   Vi hade beställt varsitt glas vin till middagen och när han ställde fram en hel flaska vin på vårar bord, tittade vi frågande på varandra och började snabbt ifrågasätta det när han hade gått. Men det skulle vi slippa oroa oss över när han plockade bort den efter att han hade serverat oss förrätten och fyllt upp dom där fina vinglasen! Men undrar fortfarande varför flaskan stod på bordet.  Förrätten var välrepresenterad och god! Jag var glad över att brickan var pyntad med färsk rosmarin och uppskattade tipset över att lägga grisspäcket på den fortfarande varma brödbiten. En av salamibitarna var kryddade med någonting relaterat till julen. Vi stoppade in varsin liten bit, tittade intensivt på varandra och försökte lista ut vilken krydda det var. Jag är fortfarande frustrerad över att inte fått veta.  När servitören kom för att plocka våra tallrikar var jag ju bara tvungen att ta reda på den här kryddan och först var det som att han blev stött så jag var tvungen att förklara att det var gott och att jag bara var väldigt nyfiken på kryddan.  Han bad om att få prata med kocken och komma tillbaka med ett svar och nästa gång jag såg honom kom han bärandes på en hel salamikorv. Han ville visa hur den såg ut och berättade att den bara är kryddad med salt och att det kan ha varit spår ifrån kryddor på kniven eller skärbrädan när dom skivat upp dom bitarna. Jag och Amanda brast ut i ett skratt när han gick där ifrån och det skulle inte dröja länga innan vårar skratt blev högre och långvarigare, när varmrätten hade serverats.  Jag ångrar att jag inte tog ut min reaktion redan där och då men det kan vara det äckligaste jag har blivit serverad. Både till utseende och smak och likaså för Amanda.  Jag är långt ifrån petig med kombinationer, upplägg och dåligt kryddat för jag är ju i samma position fyra gånger i veckan. Men jag hade aldrig låtit en servitris serverat det här. Jag hade skämts inför mina kollegor, definitivt mig själv och skämts på servitrisens vägnar.  Jag beställde en oxkind med rostad potatis. Min potatis var med bräserad i olja och saknade minsta stekyta och smak. Bredvid lilla högen av potatis låg tre klumpar med kött med en osilad skysås. Blir upprörd över att tänka på det. Köttet var äckligt, det smackade kalops, det var segt, fullt med fett, långt ifrån mört. Och inte nog med det, såg Amandas rätt ännu äckligare ut och smackade ännu äckligare. Hon hade beställt kanin med potatisstomp. Man kokar potatis, värmer upp mjölk och smör, salt och peppar? Det är inte svårare än så va? Det gick inte att äta hennes mos. Vad hade dom haft i moset? Hade dom ens smakat på det?  Man hade iallafall hoppas på bra smaker trots att tallrikarna såg ut som två spyor, men det var tydligen för mycket begärt.  Det var svårt att hålla tillbaka när servitrisen frågade om det smakade bra. Uppenbarligen inte om du kollar på våra orörda tallrikar. Amanda förklarade att det var oätligt och att det inte fanns något kött på hennes kaninben och jag ångrar att jag inte sa att det var respektlöst emot gästen att servera något sånt här. Han erbjöd oss nya rätter men vi bad om notan och hällde i oss sista klunken av vårar vin. Vinet var gott iallafall och sällskapet var bäst och jag tänker aldrig gå tillbaka till varken restaurangen eller hotellet.  Hade min restaurang varit med i Krogveckan hade jag velat erbjuda det bästa, vällagade rätter för att kunna värva nya gäster och visa vad jag gick för. Inte skrämma iväg folk.  Och bara för att hitta en sak till att klaga på. Förrättstallrikarna.