Alicia
Tänkte börja skriva lite här igen så jag kan gå tillbaka i framtiden och läsa. Har ju hänt en del sen jag skrev sist. Gått igenom en graviditet som har känts som en evighet. Graviditeten var ganska bra, det var just migränen som stökade till det men förutom den mådde jag ändå bra. Migränen fick mig sjukskriven tillslut och när jag då hade möjlighet att vila blev det bättre. Men struntsamma i graviditeten nu för det viktigaste av allt är här nu, våran Alicia. Hon föddes på beräknad dag den 13e juni. En lördag, kl 20:20. Hade haft lite värkar under lördagen men absolut inget som gjorde särskilt ont utan vi åkte iväg och käkade glass jag, kenn och Noel. När vi kom hem hängde vi på trallen och njöt av solen samtidigt som jag hade som mensvärk till och från. Ringde förlossningen bara för att stämma av lite men vi skulle avvakta. Tillslut ringde vi mamma som kom och hämtade Noel ifall det skulle dra igång tänkte vi. Om inte kunde han få ett mysigt dygn där ute på landet. Himla tur att vi ringde hit mamma i god tid. När Noel åkt iväg åkte Kenn och köpte pizza. Efter att jag fått i mig halva pizzan kände jag att värkarna började komma väldigt tätt och intensivt så vi ringde förlossningen som sa att vi var välkomna. Vi duschade och packade ihop oss och åkte sen dit. När vi väl var där visade det sig att jag var öppen 8 cm och någon epidural hann vi inte med. Efter en stund gick vattnet och 2 minuter efter var det dags att börja krysta. 2 krystvärkar sen var hon ute, lilla lilla Alicia. 45 cm lång och vägde 2600 gram. Hon var så liten och vi var SÅ chockade att hon redan var ute! Vi hann bara vara på förlossningen i 40 minuter. Väldigt skönt och lättnad att allt gick så bra! Vi blev dock kvar ett extra dygn pga att hon var så liten men sen fick vi äntligen åka hem till Noel. Nu har det gått lite mer än två veckor sen hon föddes och det känns så självklart nu att hon är här. Noel är verkligen världens bästa storebror och han ser så stolt ut. Han klappar och pussar på henne hela tiden, vill sitta där hon är och bara vara nära henne. Fina Noel. Han blev så stor helt plötsligt. Första veckan utan Kenn hemma också och jag tycker ändå att det fungerar bra. Enda är väl tröttheten såklart. Den gör sig påmind lite då och då under dagen. Försöker träffa lite folk emellanåt så att Noel får aktivera sig och socialisera sig, även jag haha! Det behövs. Njuter så mycket jag bara kan av denna bebistid eftersom det är sista gången, vi är nöjda med två barn. Jag känner mer och mer kärlek till Alicia för varje dag som går❤️