Tankar

Nu har det snart gått två veckor sedan jag anlände till Tromsö. Resan startade för 2,5 vecka sedan.Det känns helt galet när jag tänker tillbaka på det, för det känns som det har hänt så otroligt mycket på bara denna korta tiden. I mitt huvud känns det nästan som jag har varit här i en månad. Känslan att vara här just nu är obeskrivlig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag bor här nu. Att jag är här för att upptäcka, leva och jobba. Är så tacksam att jag kan kombinera alla dessa delar, att jag får möjligheten att testa på ett helt nytt liv. Något helt annat. För det är detta verkligen. Det var en skräckblandad förtjusning när jag åkte hit. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig, visste inte hur Tromsö var, jag hade egentligen ingen aning om hur mitt jobb skulle vara, hur jag skulle bo, hur människorna här skulle vara eller hur det skulle kännas när jag väl kom hit.Allt började med att när mamma och jag kom fram, så blev vi väl bemötta av min kontaktperson här. Fick fina blommor och ett kort (sådana saker gör otroligt mycket). Sedan gick tankarna kring hur jag skulle bo. Jag hade flera alternativ på lägenheter (sådan lyx, så tacksam för det!) där först fick en lägenhet som jag skulle bo i tills vidare när jag hade bestämt vilken jag ville ta. Mamma och jag var och kikade på en, men magkänslan i den var inte 100%.Den tillfälliga lägenheten som jag bodde i, hade jag väldigt bra känsla i. Väldigt liten, men den duger gott och väl för mig. Viktigast för mig är att jag känner mig trygg och att lägenheten har det jag behöver för att klara mig i 3-4 månader. Frågade då min kontaktperson om jag kunde ta den jag bodde i för tillfället, svaret blev JA. För min del var det en lättnad. Här min lilla lägenhet ligger så är "staden" bara 1 km bort. Jag bor dessutom 100 meter från vattnet och den fantastiska utsikten här. Sedan var det jobbet:Där var jag väldigt nervös. Tankarna gick, hur är arbetsplatsen, kollegor, patienter? Vad ska jag göra? Vad blir mitt ansvarsområde? Men wow...Fick jobb på Otium, ett äldreboende här i Tromsö. Äldreboendet är nybyggt från 2018. Det är toppmodernt, massa teknik som jag knappt förstår mig på. Välplanerat och allt är toppen. Jag har just nu hamnat på en avdelning där de äldre är somatiskt sjuka, de är alltså ingen demensavdelning. På den avdelningen vet jag att jag ska vara 1-2 månader nu iallafall till att börja med, där jag täcker upp för en längre sjukskrivning. Jag håller dock tummarna att jag får stanna hela min tid här på samma avdelning på äldreboendet, trivs väldigt bra.Många utav kollegorna är så trevliga och snälla, det gör så himla mycket. Har blivit så fint bemött och välkomnad även där, de är tacksamma att man kommer och jobbar.  Sen har vi språket.. det har faktiskt gått otroligt bra! Var väldigt orolig att jag inte skulle förstå mig på patienter, kollegor eller andra människor här. Men det var absolut inga problem och man kommer in i det snabbt. Efter dessa två veckor, känns det som jag börjar landa lite. Börjar få min egna vardag här med jobb och träning. Som funkar väldigt bra. Har inte känt mig speciellt ensam heller, det var också en av mina rädslor.Vågar nästan säga att jag trivs väldigt bra.. men också så tror jag har mycket att göra med min tid i livet just nu. Det passar mig otroligt bra. Älskar detta vinterlandskap med. Massor med snö, men det är inte iskallt. Många tror att det kan vara -30 här, men de är omkring -5 (som i Sverige på västkusten), bara det att skillnaden är att i Sverige så regnar snön bort och det blir slask direkt, men här är snön kvar och det älskar jag!! Luddigt inlägg, med kanske inte så mycket tankar, men uppdatering kring hur jag känner just nu med allt och denna förändring i mitt liv. För förändringar kan vara både skrämmande men också nyttiga. Och inte minst för att man växer som person, bara genom att man har vågat. Allt behöver inte alltid gå som man tänkt eller om man fixar att vara borta en längre period såhär. För då har jag iallafall testat.Puss, J.