Slutet

Nu närmar det sig med stormsteg tills jag ska åka hem till Sverige. Det är med blandade känslor som jag är så otroligt glad och lycklig över att komma hem igen, till allt och alla, och samtidigt sorgligt att lämna det lilla liv jag hunnit skapa här i Tromsö. Försöker hela tiden tänka att var sak har sin tid. Men nu är det dags för mig att åka hem och få landa i allt jag upplevt, smälta allt, umgås med alla nära och kära som jag saknat så mycket och sedan tar jag det därifrån.Det är framtiden.Just exakt nu är min känsla inombords stolt, glad och tacksam. Sjukt stolt över mig själv att jag begav mig ut på detta äventyret. Glad för allt jag fått vara med om och tacksam över alla personer jag mött här. Det är galet egentligen hur man kan fästa sig vid personer på kort tid, hur jag har kunnat möta på så fina människor som föralltid kommer ha en plats i mitt hjärta.Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att denna resan och att detta äventyret skulle bli såhär bra. Hade det blivit hälften så bra hade jag varit mer än nöjd, men detta är något helt annat. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär. Minns när jag satt i bilen upp hit till Tromsö för 4,5 månader sedan, att jag verkligen inte hade en aning om hur något skulle bli, hur jag skulle känna eller vad som skulle ske. Förväntade mig egentligen ingenting. Åkte upp med öppet sinne och tänkte, jag får ta dag för dag. Det löser sig alltid i slutändan ändå. Nu sitter jag här, 4,5 månader senare. Jag har blivit rikare på så många sätt. Erfarenhet, vänner och byggt upp en styrka i mig själv som jag överträffat gång på gång.Det handlar aldrig om att jämför sig med någon, eller vad någon annan upplevt tidigare. Utan jag försöker hela tiden att jämför mig med mig själv. Det är min största motivation. Att jag själv märker hur mycket modigare jag blivit, att våga ta för sig, att bli tryggare i mig själv som person. Inte nog med att detta har varit en upplevelse i sig, så har det varit en inre resa som har påverkat mig på många sätt, det var jag inte beredd på.  Jag gillar egentligen inte slut. När man gör "sista" passet till exempel. Men för att lindra den sorgen så försöker jag ändra om att slutet istället är början på något nytt. Ibland vet man inte vad det "nya" är förens senare, men så får det vara. När jag ligger här i sängen nu, blir jag nästan helt darrig. Bara av tanken, att jag åkte till en främmande plats helt själv. Och det är inte för att det är en wow grej att göra, för det är många människor som åker ut på äventyr själva, och det är jag så otroligt imponerad över. Det som gör mig darrig, är att detta var något jag aldrig trodde jag skulle våga göra helt själv. Jag är så otroligt stolt över mig själv, att jag gett mig denna möjligheten, att få växa som person. Genom att jag vågat detta, har jag öppnat upp så många nya dörrar för mig själv. Och det, bara genom att våga. Det är oftast inte så farligt, man bara måste bestämma sig, ta sig i kragen och framför allt, peppa sig själv.Att vara sin egen bästavän, är något jag jobbat på och fortfarande jobbar på.Ibland får man vara lite ego och tänka "gott" om sig själv. Jag tror det är något vi alla borde göra oftare, ställa oss i spegeln, titta på oss, och var stolta. Klappa dig själv på axeln. Så himla viktigt. Varje saga har sitt slut. På fredag tar jag flyget hem igen till Sverige, där jag ska spendera hela min sommar. Något jag också ser fram emot väldigt mycket.Ta hand om er.Puss, J.