Måndagstankar

Hej på er!Igår kväll var Wanda över hos mig. Lagade köttfärsås och spaghetti som vi åt och samtidigt såg på tv.Sedan slog det mig. Jag åker hem. Denna veckan styr jag bilen hem till Sverige. Det är med blandade känslor. En stor del av mig vill bara vara kvar här och leva mitt Norge liv jag har fått. Med alla fina och nya underbara människor jag fått äran att träffa och lära känna. Det blir något annat när man känner att man får ett speciellt band. Trivs också otroligt bra på mitt jobb här med fantastiska kollegor.Samtidigt som en del av mig behöver hem, krama om alla nära och kära. Umgås. Hämta upp tid jag vill spendera med alla där hemma. Och jag behöver få komma hem och bara vara. Få göra klart det sista i lägenheten, jobba på mitt nya jobb hemma och njuta.Det är verkligen inte synd om mig på något sätt, för känns som jag lever två helt olika liv, både här i Norge och i Sverige. Och det är för mig två bra liv, där jag får lite av allt.Inför förändringar, så kommer också mina känslor däri mellan. När jag ska ställa om till ett nytt liv, en ny vardag. Med förändringar behöver det inte vara något negativt, utan det tillför alltid något bra för mig, men just omställningen kan vara lite påfrestande. Men det är också ett liv jag har valt. Vilket jag är medveten om.Man skulle kunna säga att detta är ett sätt att få det bästa av två världar, just nu. Innan jag åkte gymmet idag. Dessa två olika liv tillför mig så mycket olika vardagar.Här i Norge skulle jag säga att jag verkligen hinner ha en ordentlig vardag. En vardag jag trivs väldigt bra med. Kortare arbetsdagar (35 timmar är en heltidsvecka här) där jag också har betald rast. Jag hinner ha ett liv utanför jobbet. Jag kan lägga tid på träningen som jag brinner för. Jag kan umgås med vänner efter jobbet, samtidigt som jag får så otroligt mycket egentid här. Och det är också så viktigt för mig. Det ger mig väldigt mycket.Jag hinner återhämta mig, reflektera och tänka. Och känna. Här får jag mer tid. Spenderar inte stora delar av dagen i en bil. Naturen ligger nära, som här i Tromsö är bland det finaste jag beskådat. Är så ofantligt tacksam att jag får uppleva och äran att leva ett liv här. Det har betytt mycket för mig, att jag lever mitt liv.  Medans livet hemma i Sverige är mer fartfyllt. Hemma har jag min familj, min största trygghet i livet. Många av mina bästa vänner bor hemma. Där har jag människorna som betyder allt och lite till, mycket närmare mig.Arbetsmässigt har jag betydligt längre dagar. Precis som alla andra hemma. Jag spenderar stor tid i min bil (inget jag ogillar egentligen) för det ger mig egentid och tid för reflektion. Men där förlorar jag mycket tid, tid som jag gärna hade lagt på återhämtning, få vardagshänga mer med mina vänner. Det hinner jag inte riktigt med, för tiden räcker inte till. Och det är verkligen något jag saknar hemma.Men det är väl detta som är det fina i livet, att det ger lite kontraster. Det gör att jag inte tar livet hemma i Sverige för givet. Jag känner efter mer när jag får distans, vad som verkligen betyder något för än. När jag kom hem från jobbet ikväll, så fick jag en sådan stor längtan. Längtan över att få krama om alla där hemma. Att få träffa mamma och pappa. Nu är det två månader sedan jag träffade alla sist. Tiden har flugit förbi.Har försökt hålla undan och inte riktigt vågat känna efter saknaden jag faktiskt känner, men nu kan jag släppa in dem känslorna och ge dem utrymme. Är för att jag vet att jag nu snart faktiskt kommer hem, så nu är saknaden stor.Jag längtar.Samtidigt som jag kommer sakna mina människor här.Något jag aldrig får glömma är att ingen försvinner ifrån mig bara för att jag för en tid byter plats.Det kommer bli jättebra. Det blir det alltid.Puss, J.