Drömmar

December månad har precis börjat. Andra luckan i min godis adventskalender från mamma är öppnad.  Tveksam om jag någonsin kommer växa upp det. Allt med kalendrar är så mysigt. Varje dag fram till jul blir viktig.Samtidigt som julen närmar sig, känner jag hur en spänning och nervositet växer i mig för varje dag som går nu. Det är en häftig och spännande tid som kommer inom de kommande månaderna. Jag vet inte hur livet kommer se ut, vad som kommer hända eller hur allt kommer att bli. Efter januari är jag arbetslös och kommer längre inte jobba enligt något fast schema som jag gjort sedan jag tog min sjuksköterskeexamen. Jag kommer börja arbeta som timvikarie på mina vårdcentraler samt jourcentralen och ta strö pass fram tills det är dags att bege sig...  Som jag skrivit tidigare håller jag på att söka jobb i Nordnorge som sjuksköterska. Det är en stor dröm jag haft sedan flera år tillbaka. Att få se naturen som är där, norrsken, åka skidor, massa snö och samtidigt kunna arbeta som det jag utbildat mig till. Få nya erfarenheter både som person och som sjuksköterska, och gå utanför min comfort-zone. För min del är det så viktigt, att våga. Att gå på sin magkänsla och våga ta sig ut, uppfylla mina drömmar jag har. Det är en av de häftigaste sakerna man kan göra, att våga drömma. Få upp hoppet om något. Berätta om det och vad man har för tankar om vad man vill göra. Sedan bygga vidare på det, få en känsla kring drömmen och sedan försöka ta sig an den. Oavsett vad det gäller. Har en lång lista på saker jag vill göra, och det är nog en av de grejerna som jag kan tipsa om att göra. Skriv ner allt på ett papper som du kommer på som du har velat göra. Oavsett hur svår/orealistisk en dröm är att uppnå, skriv ner den. För att våga drömma stort, är en stor och viktig egenskap. Allt behöver inte ske, och allt kommer förmodligen inte hända heller. Men att bara kunna skriva ner vad man vill, så kan mans se svart på vitt.Denna Norge resan är en av mina alla mina många drömmar, men en av mina större. Den kräver en hel del uppoffring, från min egen sida. Att jag lämnar min trygghet, mitt hem, mina kompisar, mina kollegor, mitt jobb. Allt. Enda sedan jag började studera på Universitetet i Karlstad, har jag haft en förhoppning om att någon gång göra ett sådant här äventyr. Ta sig ut och våga testa nytt.& den tiden är nu. Just nu är jag mitt uppe i en process där jag väntar på att det ska komma ett uppdrag (jobb) som passar mig och mina önskemål. Oavsett om det blir exakt vad jag tänkt mig, eller snarlikt, så ska jag bege mig iväg. Jag bara måste. För min egen skull. Det är en sådan stark längtan om att få uppleva detta. Känner att livet har stannat upp något, att jag inte kommer någonstans för tillfället. Tror det handlar om att jag samtidigt är väldigt sugen att skaffa eget boende och bygga mitt eget liv därifrån. Dock tänker jag att det är smart att åka iväg på denna resan först, se hur det känns. Så får jag skaffa min egen trygghet efter denna resa.Denna resan är en del i min process att ta mig framåt, för det en är stor grej jag velat göra. Utefter hur allt kommer att kännas, hur man  kommer trivas, så får jag ta mitt liv som det kommer längs vägen.Det går aldrig att förutse hur något kommer att bli, därför är det så häftigt att man är mitt i livets gång, där man inte vet någonting. En häftig och cool känsla, samtidigt som det är jätte läskigt när man egentligen inte har någon kontroll och släpper allt.Nu kör vi! Kommer berätta mer när jag vet mer om hur allt blir. Det enda jag egentligen vet är att jag förmodligen någon gång i början av nästa år kommer att testa ett nytt jobb. Vart/när/hur, det vet jag inte exakt. Puss, J.