Varför kan det inte bara va bra?!

Jag har fått nog av tråkigheter i min omgivning. Var hos veterinären med Doris idag för att göra en seniorkontroll, hon är ju trots allt 13 år och har blivit förändrad i sitt beteende de senaste veckorna o gått ner i vikt. Prognosen är inte god, detta va jag inte alls beredd på :(Hennes blodvärde och njurar ser inte bra ut. Dessutom har hon förmodligen struma (det testresultatet kommer imorgon, men veterinären lät säker på att det var så). Detta + dåliga njurar är tydligen en riktigt dålig kombo.. Behandlar man struman brukar njurarna bli ännu sämre :( Veterinären ville inte ens ge Dora lugnande för det va för stor risk. Jag sitter här helt tom nu, har nog inte smält allt veterinären sa, det här kom som en chock. Har blivit tillsagd att jag och Fredik ska tänka över hur vi vill göra, men de tyckte inte vi skullen dröja med vårt svar längre än efter helgen. Fy fan säger jag bara! Det gör fysiskt ont i mig! Självklart vill jag inte att hon ska må dåligt och dra ut på hennes lidande bara för att jag vill ha henne kvar och inte vill släppa taget. Samtidigt vill jag göra allt som går att göra för henne. Finns det en gnutta hopp så tar vi vara på det! Så provresultatet för struma kommer veterinären höra av sig om imorgon. Eftersom hon lät så säker på att det är det så känns det bara hopplöst. Men jag vill ju veta svart på vitt vad det är. Det är en skrämmande tanke att om Dora t.ex. skulle behöva genomgå en operation så hade hon inte ens klarat att sövas ner..Eftersom struman gör att allt går på högvarv i kroppen så kan den till att börja med vara "bra" för njurarna som då får mer blodgenomströmning. När struman behandlas o värderna går tillbaka till normalt kommer njurarnas verkliga kapacitet fram och är de då inte bra från början så blir de ännu sämre då..Så det ser alltså mörkt ut. Jag får återkomma, behövde skriva av mig lite. Håll tummar o tassar för vår älskade Dora <3