Ett farväl

I söndags kväll när vi kom hem från vår Norge-resa förlorade vi tyvärr en väldigt kär familjemedlem. Vår älskade Doris hade blivit så dålig att vi fick låta henne somna in. Hennes njurar hade förmodligen lagt av helt. Hon orkade inte röra sig eller ens blinka, låg bara där med smärtor och andades ansträngt. När jag la handen under hennes huvud spann hon. Trots att hon mådde så dåligt fick hon fram sitt fina spinnande en stund. Tårarna rinner när jag skriver detta :(Vår kattvakt hade varit där några timmar innan, han rapporterade att Dora verkade trött och hade dragit sig undan och lagt sig under sängen, vilket inte är likt henne. Så efter det måste det ha blivit sämre väldigt snabbt. Hon tog sina sista andetag hos distriksveterinären med husse & matte vid sin sida. Det är så otroligt tomt här i huset nu. Jag kan nästan tycka mig höra henne ibland här, men så kommer man på att det bara är inbillning. Svårt att acceptera att man aldrig mer kommer att höra henne eller se henne igen. Ingen Doris som kommer o möter en på morgonen o sitter på sin pall jämte köksbordet vid frukosten..Hon va den mest sociala och pratglada katt jag nånsin mött och jag är tacksam för de 12 åren vi fick tillsammans. Tack Dora, du berikade mitt liv och jag saknar dig mer än ord kan beskriva. Du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Älskar dig! <3