Summertime sadness

Solen lyser med sin frånvaro och jag längtar tillbaka till stranden och värmen. Även jag lyser med min frånvaro men det händer inte allt för mycket i livet just nu så vet inte vad jag ska skriva om. Att jag hatar att säga hejdå till Anton och att jag hatar sommaren för att vi alltid spenderar den på olika håll? Att jag letar och letar efter en lägenhet som är stor och billig nog för han och mig så vi kan påbörja vårt egna liv tillsammans men aldrig hittar nån? Att jag börjar jobba på torsdag och är jävligt nervös över hur jag ska kunna klara av alla människor själv, tänk om jag gör nåt fel? Att jag bröt ihop igår när jag skulle åka hem ifrån Anton, hela kroppen stretade emot och ville stanna? Att inget gör mig olyckligare än att vara ifrån honom? Att jag saknar mina tjejer så mycket också så att det gör ont? Att det enda jag gör om dagarna är att titta på orange is the new black, gråta och äta godis? På torsdag börjar livet igen, kanske försvinner den tomma känslan när jag får nåt annat att tänka på. För tom är hur jag känner mig, som ett tomt skal som lämnade sitt innehåll i händerna på en blond och blåögd pojke i Molkom.