Svämmar över

Med regn mot bussrutan, gråa moln på himlen är jag nu påväg hem från skolan med tårar i ögonen. För att jag är så rädd, så jävla rädd att jag inte ska klara de där helvetes gymnasiearbetet, för gör jag inte de så är dessa tre åren helt bortkastade. Klumpen vid bröstet gör de så svårt att ta djupa andetag och se de positiva i de här. Detta är säkert jättetöntigt för många, men för mig blir detta det största problemet i världen. För de enda jag vill är ju att få överleva dessa sista 92 dagarna så jag sen kan bli lycklig. Visst är det sorgligt?