Jag gråter föralltid, om det är värt det

Nu när jag ligger i sängen, halvsovandes egentligen, har jag såklart massa tankar. Utan att det liksom har hänt något så kom jag bara att tänka på, när kommer alla tårar vara värt det? När kommer man känna att, det var värt det? När kommer man vara glad över att man var med om hjärtesorg, oro och tårar? Kommer man en dag att liksom bli helt harmonisk och känna att, jo alla dem tårarna och timmarna man grät, det var värt det. Kommer man någon gång komma över den här känslan att är det värt det? Är livet så vackert att det är värt dem där tårarna, oron och misstagen? Jag blir nästan glad och längtansfull, för jag hoppas att jag verkligen känner så en dag, det var värt allt. Det var värt alla känslor. Det var värt allt slit och speciellt värt den här jävla ångesten.