De här med ångest

Ibland undrar jag om de verkligen är värt de eller om de verkligen ska vara meningen att må såhär. Att ha sån ångest så man håller på att få ett sammanbrott, för den här ångesten håller på att ta kål på mig och mitt humör. Ska skolan behöva ge mig sån här ångest så jag ska behöva gå och prata med någon? Ska skolan och all den här pressen jag känner få mig att gråta om kvällarna?Jag vill så gärna bara få hoppa av, aldrig behöva gå dit, aldrig behöva få känna så här igen, under såhär lång tid. Jag vill bara få ta den här jävla studenten.