VI BODDE I EN BIL I 2 VECKOR

Hej alla fina,nu är vi tillbaka i Brisbane efter över 2 veckors resande längs den Queensländska kusten. Vi hyrde en liten campervan ("Cappacino Kenny") från Spaceships och åkte norrut. Det här var en torsdag, och vi har hunnit se SÅ mycket under vårt äventyr.  Vi började med att styra mot Noosa, en liten kuststad dit många rikare australiensare har strandvillor, och där det finns massa små butiker och restauranger nära stranden. Det kändes lyxigt, fint och fräscht men ändå på en sån nivå att vem som helst känner sig välkommen där. Stranden är känd för sina surfskolor eftersom vågorna ofta är lämpliga just för nybörjare. Noosa kom att bli en av mina absoluta favoriter, men mer om Noosa i ett annat inlägg! Vi laddade ner appen WikiCamps (gratis testversion i 14 dagar, perfekt för oss) och genom att i den välja filter som passade oss hittade vi gratis rastplatser där man fick övernatta. Och let me tell you: det finns inte speciellt många. De flesta nätterna sov vi mellan 40-60 minuters körtid från stället vi ville besöka, vilket ibland blev lite jobbigt (speciellt när solen hann gå ner och det var kolmörkt när vi kom fram och skulle hitta parkering och toaletter.Filtren/kraven vi ställde in i appen var att det skulle vara gratis, okej att övernatta, och att det skulle finnas toaletter på området. Bara en natt sov vi på en betald camping, och det berodde på att närmsta gratisplatsen var över en timme borta och vi skulle vara i staden (Rainbow Beach) tidigt på morgonen. Dessutom var det gudomligt skönt att kunna duscha i annat än de kalla uteduscharna som finns vid stränderna för att tvätta bort saltvattnet. Den natten sov vi gott. Livet i en campervan gick ändå förvånansvärt smärtfritt. Ja, förutom ryggsmärtan då. Sängen var stor och bekväm, men där runt 5 på morgonen vaknade jag av att jag hade så ont i ryggen att jag bara måste stiga upp. Och det gällde varje natt. Men eftersom det blir ljust tidigt gjorde det inte så mycket. Smärtan försvann bara jag satte mig upp och rörde på mig lite.Vissa nätter var obekväma, varma, kalla eller bara fyllda med drömmar om spindlar, men de flesta var riktigt bra. Vi hade gardiner att dra för alla fönster och så köpte vi en batteridriven ljusslinga från Target, så den hängde vi upp i taket. Tänk vilken enorm skillnad lite lampor kan göra! Bilen gick från smutsig skrothög med lite kuddar, till att bli riktigt beboelig.Det enda problemet vi hade med bilen (förutom mindre logistiska problem på insidan) var att passagerarsidans dörr låste sig och inte gick att öppna. Jag var tvungen att krypa över förarsätet för att komma in och ut ur bilen, vilket var lite opraktiskt eftersom det var det enda stället vi hade att sitta och äta på. Men det fick vi fixat rätt så fort, och utan kostnader för oss eftersom det inte var vårt fel. Men vart körde vi och upplevde efter Noosa då? Jo:– Rainbow Beach– Fraser Island– Rainbow Beach (igen pga bilen på service)– Bundaberg– Agnes Water– 1770– Gladstone– Rockhampton– Mackay– Airlie Beach– WhitsundaysSedan svängde vi tillbaka, så på tillbakavägen körde vi i stort sett samma väg, genom samma ställen, men vi stannade då också i Yeppoon, Hervey Bay och Maryborough. Förutom de här ställena stannade vi förstås och övernattade på andra orter, till exempel Childers, Tiaro och Gympie. Matlagningen fungerade bra. Vi hade två gas cookers som fungerade med små gasflaskor. Vi hade en kastrull, stekpanna, tallrikar, muggar, bestick och skålar, plus en kniv, skärbräda och diskgrejer. På morgonen kokade vi upp vatten till te och kaffe, och använde en del av det för att diska gårdagens middagsgrejer om vi inte orkat koka upp vatten på nytt efter middagen. Lunch eller något mellanmål åt vi oftast på språng, antingen på något café eller så åt vi egna myslistänger eller frukter på stranden. Middagen fixade vi oftast när vi kommit fram till övernattningsstället. Bilen hade ett litet kylskåp som tyvärr inte höll varorna kalla, men det räckte för att köra hem dem från butiken i alla fall.Man kunde fästa en bräda i huvudändan på sängen, bara man öppnade bagageluckan såklart, och där gick det bra att stå och laga mat. Vissa kvällar valde vi att testa australisk snabbmat från Red Rooster och Domino's (pizza för 5 $ tackar jag inte nej till). Det sparade på disk och dessutom var vi ofta rätt så trötta efter en hel dag av upptäckande.En kväll fick vi middagssällskap av ett gäng ankor som chillade vid en damm vid rastplatsen. Genom att solen går upp tidigt, men också ner tidigt, vände vi automatiskt dygnet. Nu är vi vana att stiga upp klockan 6 på morgonen, och sedan slocknar vi runt klockan 22, senast. Flera kvällar var vi så trötta att vi somnade före klockan 21, för att sedan vakna och tvinga oss att gå upp och borsta tänderna mitt i natten.Men natten är verkligen mörk här. Den som klagar på det finländska vintermörkret har i alla fall snö eller gatubelysning (för det mesta). Men här finns ingendera. Bara stjärnorna i vintergatan, och månen. Natten på landsbygnden är läskig. Krypen kommer fram, och alla ljud i skogsbrynet verkar tydligare och... större. Ett par kvällar hade vi spindlar i och/eller på bilen, vilket resulterade i en svag snarkprestation för min del. Badrummens kvalité och fräschhet varierade också en hel del. Vissa ställen kryllade av nattfjärilar och spindlar, andra var rena och ljusa. Ett ställe hade ingen belysning alls. Ett ställe fick besök av tiotals militärer från Singapore. Och på ett ställe blev jag ihjälskrämd av en stor (ca 30 cm lång och dessutom tjock och vit) ödla som gömt sig bakom toalettens ryggstöd och som sedan sprang upp längs väggen när jag spolade. Fy. Fan. Men det jag minns mest är ändå inte krypen (det var trots allt inte SÅ många). I djurväg är det nog alla fåglar, fladdermöss, kängurur, ödlor och fiskar vi sett under resan. Den häftigaste upplevelsen var nog att snorkla bland färgglada fiskstim i korallrevet, men mer om det i ett annat inlägg!Trots att vi såg en hel del vilda djur, måste jag tyvärr säga att vi nog såg betydligt flera döda djur än levande. Jag har aldrig sett så här många överkörda djur i hela mitt liv, och jag känner att kvoten (om en sån sjuk sak finns) är fylld med råge. Vissa vägpartier kunde ha döda djurrester, ofta lurviga, med bara några meters mellanrum, och de tog inte slut på flera minuter. "Huj, där är en... och en till... och en till... och en till..." i flera minuter. Det är ju sjukt alltså. Den enda ormen vi sett hittills var också överkörd (tror hoppas jag). Enorm (ha ha) och grönmönstrad låg den ihopringlad intill en motorväg en bit utanför Brisbane. Men nog om död och elände.Vi har kört genom lummiga skogar, gigantiska odlingar och platta savannliknande landskap. Över berg och kullar, genom dalar och över små, uttorkade floder. Det mesta var så torrt. Bara längs kusterna såg vi grönska. Brisbane har ett subtropiskt klimat, typ som runt Medelhavet, men i norr körde vi in i tropikerna. Vattnet är ljusare, det gröna grönade och luften fuktigare.  En kväll i Mackay satt vi ute i en park och åt middag. Nästa morgon vaknar vi upp och märker att F:s armar är fulla med små bulor. Små knott hade kalasat på honom men lämnat mig nästan helt orörd. Jag hade två på vristen, men F hade cirka 40 per arm och några på benen. De kliade dessutom och blev röda och hårda efter ett par dagar. Då köpte vi insektsfrånstötande spray, och det kan jag rekommendera ifall här är någon som planerar på att åka på en bilsemester i tropikerna. Så här såg vägen ut på en kort sträcka någonstans utanför Rockhampton (kanske?): Överlag har det varit två helt fantastiska veckor vi haft. Vi har sett massor, lärt oss massor, vågat massor, kört massor: hela 3577 kilometer. Det var en road trip of a lifetime. Men det var också förbannat skönt att få ta en varm dusch och sova i en riktig säng nu när vi kom tillbaka till vårt hostel. Nu laddar vi batterierna för nästa äventyr. Kram,Johanna