VEM ÄR JAG?

Hej alla fina,brukar ni tänka på hur mycket ni ändrats sedan ni var små, sedan ni tog studenten, eller sedan förra året? Brukar ni göra upp mål gällande er själv, och planer på hur ni ska nå de målen? Och brukar ni göra aktiva försök till att bättre lära känna er själva?Jag måste medge att jag inte är så bra på det.Innan resan sa kompisarna "Tänk så mycket du kommer utvecklas som person" och "Du kommer komma tillbaka och känna dig själv bättre och veta vad som på riktigt är viktigt". Här om dagen började jag tänka på det, och konstaterade att jag inte vet om jag ska tro på det eller inte. Men låt oss göra ett försök. Så, för att försöka reda ut var i livet jag står just nu och hur jag kommit hit, tänkte jag se på några olika livsfaser:Jag, 5 år: mitt drömyrke var butiksbiträde eller balettdansös som går på styva linan på en cirkus. Jag gick i simskola vid Tropiclandia, lärde mig säga R, trodde jag kunde styra vinden på gården och gillade att kolla på Bolibompa.Jag, 10 år: jag ville bli artist och var ledsen över att jag aldrig längre kunde beskriva min ålder med bara en siffra. Lyssnade på Carola och läste W.i.t.c.h. Jag samlade och bytte klistermärken och lekte med Bratz. Gick på lågstadiedisco och dansade tryckare till Bed of Roses.Jag, 13 år: började få tonårshumör, lyssnade på Britney Spears, Christina Aguilera och Spice Girls, spenderade kvällarna på MSN eller med kompisar. Prenumererade på tjejtidningar, ordnade tjejkvällar/pyjamaspartyn/spa-kvällar där vi åt tacos, hade ansiktsmasker, sjöng singstar och låg vakna och pratade om killar. Jag började högstadiet och också cheerleading. Mina favoritämnen i skolan var musik, bildkonst, biologi/geografi och modersmål. Älskade The Sims. Dessutom fick jag en lillebror och plötsligt var det inte bara jag och Erica i syskonskaran.Jag, 15 år: tog mopedkörkortet, hade pojkvän (F redan då! wow), gick på konvent, läste Solo och jobbade i glasskiosk. Jag visste inte vad jag ville jobba med, men det varierade mellan musikalartist och tidningsredaktör. Jag köpte en systemkamera, tränade cheerleading flera gånger i veckan och började våga prata finska. Testade att tona håret lite mörkare (utan större resultat men trivdes bättre med ljusare). Hade "lan" hos en killkompis där vårt kompisgäng såg på filmer, spelade spel och åt godis i ett halvt dygn.Jag, 17 år: älskade livet i gymnasiet: lockade håret varje dag, satsade lite mer på kläderna, fikade med vännerna och hade intressanta kurser. Grät när jag var sjuk och inte kunde gå till skolan. Tränade cheer fem dagar i veckan och coachade också själv ett juniorlag. Tävlade på FM-nivå och pratade finska flytande och självsäkert. Lärde känna F:s familj bättre och lekte med mina småsyskon (Klara var 1 år då, Viljami 4 om jag räknat rätt). Gick på hemmafester och fick syssla med musik dagligen. Åkte för första gången på resa utan min egen familj (Skottland med F:s familj).Jag, 19 år: stolt student, men totalt osäker på framtiden. Hade ingen aning om vad jag ville studera, så sökte in till Arcada (producentskap) och Åbo Akademi (musikvetenskap och klasslärare). Fick studieplats men tackade nej och valde att ta ett mellanår. Hade slutat cheer på grund av skador, studentskrivningar och en framtida flytt till okänd studieort. Jobbade i ett kök, på dagisar och ledde en skolkör. Bloggade och åkte till London med F. Sökte sedan in till Helsingfors Universitet (journalistik, geografi, engelska och nordiska språk) och kom in på mitt förstahandsval. Läste Harry Potter och spenderade en del tid på Pottermore (före den gjordes om, obs).Jag, 22 år: bodde i Helsingfors tillsammans med F, hade till och med hunnit flytta till en splitterny lägenhet. Åkte till Paris, agerade programledare, trivdes med studierna och studielivet, sportade eyeliner, choker och vita converse. Var aktiv inom vår ämnesförening och lärde mig att jag jobbar bra under ansvar, och att jag oftast tar på mig en ledarroll i grupparbeten. Var också aktiv inom spexet och fick äntligen in mer kreativitet i vardagen. Förlovade mig med F. Jobbade på Vasabladet under somrarna.Och så:Jag, i dag, 24 år: utexaminerad politices kandidat och inhoppare på Vasabladet. Flitig Youtube- och Netflix-användare. Har utökat språkkunskaperna med bredare engelska och lite franska. Gillar vinkvällar med vänner, bröllopsprogram på teve och Disneylåtar. Känner mig självständig, tuff och bekväm i min kropp (oftare än tidigare). Är modigare när det gäller resor, och reser runt i Australien utan att veta var jag ska hitta jobb och boende för nästa vecka. Längtar efter Fazers blå, familjen och vännerna. Tänker mycket på framtiden: bröllopet, magisterstudierna och längtan efter att en dag få bli mamma. Försöker njuta av tillvaron och uppskatta nuet och alla små saker. Har fått fräknar. Jag måste medge att det varit väldigt kul och givande att skriva det här inlägget. Kanske det var just det som behövdes för att reflektera över min livssituation och framtida mål. Jag är inte speciellt spirituell och självmedveten, men kan tycka att det är bra att stanna upp och känna efter lite ibland. För att kunna uppskatta ens framsteg när det känns som att allt fortsätter i gamla hjulspår och att man inte lär sig nytt i lika snabb takt som förr. Men nu har jag ju konstaterat, svart på vitt, att jag visst utvecklats. Och dessutom till något jag gillar.Syster, dotter, fästmö, vän, journalist, kandidat, resenär, språkkunnig, tränare, optimist, latmask (okej, kanske inte lika najs), chokladälskare och djurvän.Vem och vad är du? Kram,Johanna