NYA ZEELAND – LAKE PUKAKI

Så var det redan torsdag. Tänk att veckorna flyger förbi så fort trots att man inte har något speciellt att göra och mest går omkring och chillar. Den senaste veckan har jag bland annat uppträtt med kören på Vasa Nations årsfest, efterfestat natten lång på ovan nämnda tillställning, hängt med svärföräldrarna, varit till Ikea, besökt min syster i Åbo, grundstädat lägenheten och läst en och en annan bok. I dag är jag däremot helt sysslolös. Tråkigt ju.Men så tänkte jag: varför inte sätta mig ner med datorn och dela med mig av lite bilder från Nya Zeeland? Så här kommer ett litet, kort reseminne från en av de vackraste sjöarna jag sett. Om man fortsätter västerut från Christchurch, förbi Lake Tekapo, så kommer man till Pukakisjön. Lika blå som Tekapo, men omgiven av höga berg med vita toppar också mitt i sommaren. Sjön är stor och bergen på andra sidan ser inte så stora ut på bild, men faktum är att landets högsta bild ligger alldeles intill sjöns norrsida. Side note: så här såg vår lilla campervan ut. Den var helt perfekt för oss och våra behov. Den stora motorn gjorde det lätt att köra om traktorer och köra längs branta bergsvägar. Dessutom var layouten mycket bättre än i bilen vi hade i Australien. Vi hade bland annat två takfönster, bord, stolar, köksutrustning, spis, dubbelmadrass med sängkläder, kylskåp och ett skåp för förvaring. Dessutom fanns det fiffiga lösningar på förvaring under sängen och längst bak under bakluckan. Saknar faktiskt vårt svarta får lite. Här har vi den nu då – Lake Pukaki. Det var så ljust i verkligheten, men på bilderna ser allt mer rosalila ut på grund av kamerainställningarna (och bilderna har jag inte orkat redigera hehe).  Toppen av Mt Cook syns från sjön, men också många andra av landets högsta berg. Bergsområdet kallas Glacier Country och delas av Canterbury- och West Coast regionerna. På andra sidan alperna ni ser på bilderna ligger alltså västkusten. Vi blev lite förbluffade över hur smalt Nya Zeeland är trots allt. Det kändes som att vi bara kört några timmar, och vi var nästan på andra sidan ön redan. Men förstås är det ju inte så lätt. Det går inga stora vägar genom alperna i närheten av Lake Pukaki, så om du vill över till västkusten härifrån måste du hoppa på ett litet flygplan, helikopter, eller köra söderut förbi Wanaka. En ganska lång omväg med andra ord. Efter att vi stannat i Pukaki för att beundra sjön och äta lite chocolate fish (blev besatta av dem) åkte vi vidare norrut längs med sjön för att gå på vandringstur vid Mount Cook. Hela körningen längs sjön var magiskt vacker. Överallt såg vi små kaniner som skuttade omkring bland buskarna, och bergen som prydde stränderna blev större och mäktigare hela tiden. Ibland letade sig ett moln ner mellan topparna, och ibland kom solen fram för att glänsa i vattnet. (Om någon undrar varför vi har så smutsig vindruta är det för att vi just på vägen upp till Hooker Valley Track och Mt Cook körde på (eller blev påkörda?) av en insektsvärm av något slag. Vi trodde först att det började regna enorma droppar, men istället för vatten lämnade det stora, gula och slemmiga fläckar överallt. Mysigt.) Längs vägen mötte vi många andra som var i samma situation som vi. Campervans stötte man på överallt, och personer med hyrbil från samma bolag, eller till och med samma modell, hälsade glatt på varandra trots att ingen kände varann. Det blev lite av en egen community, och på rastplatserna valde flera att laga mat tillsammans eller låna köksredskap. Jag är så glad att jag vågade lämna trygga Finland och valde att utforska det här lilla hörnet av världen. Minnena härifrån kommer finnas kära hela livet, hoppas jag. Bara genom att se på de här mediokra bilderna, som inte alls kommer ens i närheten av verkligheten, kan jag tänka tillbaka på alla våra små diskussioner och äventyr på vägen. Musiken vi lyssnade på de få stunder vi lyckades få radiosignal, våra inside jokes, maten vi åt och känslan av att vara liten i naturen, utan telefon eller uppkoppling. Vill göra ett liknande äventyr snart igen.Jahapp, dags att återvända till gråa Helsingfors då. Jag tror jag ska ta en liten promenad nu innan middagen, kanske gå till Lidl och handla inför helgen. Det låter sorgligt, men det enda jag ser fram emot just nu är tacopajen vi planerar att laga imorgon haha. Kram,Johanna