ETT MÅSTE: COOGEE TILL BONDI BEACH

Hej alla fina,ni har säkert alla hört talas om Bondi Beach, eller hur? Världens mest kända strand.I dag vill jag berätta lite om gången vi besökte Bondi, och hur jag upplevde en av de populäraste turistmålen i Sydney, eller tja, Australien för den delen. Okej.Bondi är alltså en stadsdel/förort till Sydney. Det ligger rakt öster om centrum, precis vid havet. Turister vallfärdar dit för att ta bilder, sola, simma, shoppa, äta glass, festa... ni vet. Jag läste en kommentar på nätet där en aussie klagade på att turisterna åker raka vägen från flyget in till Bondi, istället för alla andra fina(re) ställen i Sydney. Och jag som gillar att läsa mig in på ställena jag besöker tänkte genast att jag nog absolut inte ska åka till Bondi på direkten. Men det finns en sak som typ ALLA turister gör när de besöker Sydney: de vandrar den berömda kuststräckan mellan Bondi och den närliggande orten Coogee. Min första tanke: "Men äh, är det inte bara en uppblåst turistgrej?". Min andra tanke efter att jag hört om att man egentligen får en bättre upplevelse genom att gå vandringen andra vägen, dvs från Coogee till Bondi: "hmm, det måste ju finnas en orsak till att så många rekommenderar vandringen, och om vi går den "fel" väg slipper vi kanske en del turistströmmar".Så en solig dag i Sydney tog vi bussen ut till de östra stränderna och Coogee. Så här i efterhand ångrar jag att jag någonsin varit skeptisk till den här turistgrejen. För vandringsleden är så himla nice.Det finns alltså en vandringsled som följer kustlinjen mellan Coogee och Bondi. Det blir några kilometer, men man går uppe i bergen och nere vid stränderna, och ibland ute på klipporna. Det tog oss ett par timmar att komma fram, för vi stannade hela tiden för att ta bilder, beundra utsikten, fråga oss "hur i hela fridens dar kan vattnet vara sådär blått?", och för att äta lunch. En fiskburgare och fish & chips på vår lunchpaus. På vissa ställen kunde man (försiktigt och på egen risk) gå ut på klipporna och beundra vågornas kraft när de slogs in mot de massiva stenbumlingarna. Inte en enda gång kände vi oss otrygga, och gångarna varierade mellan betongplattor, asfalt, grus, trappor, trädäck och stigar upp för berg. Man går förbi flera mindre stränder längs vägen. Och jag gillade de mindre stränderna mer än själva Bondi. I och för sig hade solen börjat gå ner och det blev lite kyligt i blåsten när vi väl kom fram till Bondi, så det kan ju ha något med saken att göra. Men i alla fall tror jag att Bondi nog är lite för stort och folkfyllt för min smak. De andra  stränderna hade en mer avslappnad vibe. Vi gick alltså "the Coogee to Bondi Coastal Walk" i slutet av augusti. Det innebär att det inte var högsäsong just då, och det är vi tacksamma över. Visst var det en hel del människor som gick vandringsleden samtidigt som oss (och det skulle ju ha varit nästan lite kusligt annars), men det var inte alls för många. Dessutom verkade många vara australiensare som passade på att bättra på konditionen genom att springa sträckan. F testade vattentemperaturen och gissade på 17°C. Kallt var det i alla fall, och det var ju vinter så inte så konstigt. Men folk simmade glatt i alla fall. Svårt att säga nej när vattnet är denna turkosa färg: Varje gång vi rundade en udde slogs vi av utsikten och blev stående en stund för att ta in allt. Vi dagdrömde högt om att äga något av strandvillorna längs klipporna, och kollade på surfare som tacklade vågorna mer eller mindre graciöst. Väl framme vid Bondi Beach spanade vi in Bondi Icebergs med havsvattenpoolen. Vi tog bilder i den gyllene timmen och kollade in alla coola väggmålningar längs stranden. Eftersom det började bli svalt och vi började bli trötta och hungriga (fortfarande jetlaggade af) tog vi bussen tillbaka in till centrum igen. Det var häftigt att se lite mer av staden, och konstatera att det egentligen bara är skyskrapor eller hus med fler än 4 våningar på ett litet område, och att resten är vanliga bostadshus på 2 våningar. Många var dessutom superfina med typiskt australiensiska metallstaket på balkongerna och som dekoration uppe i taket eller fönstren.Till Bondi kommer vi nog återvända nån dag när vi har tid och det är fint väder. Där verkar finnas många trevliga caféer och restauranger, och ni vet att jag är en sucker för sånt. Vad jag ville säga med det här inlägget är alltså följande:1) Att göra turistiga grejer är inte alltid dyrt, överdrivet hypat eller smockfullt med högljudda och hänsynslösa européer/asiater.2) Om ni besöker Sydney ska ni absolut gå vandringsleden och sen hoppa i plurret, istället för att bara dega vid Bondi. Kram,Johanna