ÄR JAG REDO FÖR DETTA?

Njäe, jag är inte så säker på det. Redan i mars visste jag precis hur mycket jag skulle både älska och hata den här veckan. Igår fick jag nästan ett litet sammanbrott när jag skulle gå och lägga mig. Allt blev för mycket just då och jag kände att jag ville gråta, sova och springa ute i den friska luften samtidigt. Jag låg i sängen och blundade samtidigt som jag försökte tänka på min andning och göra andningsövningar. Jag bad F tala om sånt som hände exakt just där och då, när vi låg under täcket långt efter läggdags. Vi pratade om allt möjligt konstigt som inte hade något att göra med saker utanför rummet, och till sist kände jag mig lugnare. Att fokusera på den här stunden, det här stället och att bara vi två var där hjälpte med att få bort alla stressiga tankar om bröllop och resa. Till sist somnade vi.I dag känner jag mig betydligt lugnare. Bestämde mig igår för att vila och göra helt andra saker än att fixa och oroa mig inför resan. Så nu har jag spelat piano, kollat på ett par Youtube-videor, promenerat och busat med Molly och efter det här ska jag fundera lite på ett manus som min lillebror efterlyste för sitt filmskapande. Lite kreativitet kan vara en bra distraktion, tänker jag.Egentligen är ju allt jag borde göra den här veckan kul. Men när det är så mycket att hålla koll på och få gjort på en kort stund känns det inte lika roligt. Nu har jag låtit F ta mer ansvar för en del saker som är kvar. "Men Jojjo jag VILL ju ha mer ansvar och göra saker men du stjäl åt dig allt ansvar själv. Du måst dela med dig av det!" sa F igår kväll. Han har redan fixat massor och hjälpt mig, men på grund av att han jobbar på dagarna har jag som ledig kunnat kolla upp och fixa en massa saker under tiden. Men nu får han fixa alla viktiga dokument och boende en natt i Helsingfors. Sen börjar det mesta vara klart. Men förutom reseförberedelser (som är sååå mycket jobbigare än för en vanlig resa) håller vi också på att förbereda oss inför bröllopet på lördag. Jag och F ska vara toastmasters och ännu är programmet inte helt spikat. Gäster meddelar sent att de vill hålla tal och kan inte uppskatta hur lång tid de behöver för sina lekar. Men det ska nog ordna sig. Jag ser verkligen fram emot helgens festligheter, och det kommer bli riktigt bra tror jag. Det gör inget om man gör bort sig lite, det får man bjuda på. Huvudsaken är att Louise och Markus har en underbar dag som de får dela tillsammans med nära och kära.Jag kommer i alla fall lipa som ett litet barn. Med alla stresshormoner och känslor inför avfärden kan det nog hända att något slår till och får mig att böla kvällen lång. Men kärleken är värd att fira, och lite (eller mycket) glädjetårar kan knappast skada. Kanske är det bra för hyn haha? Hösten har alltid varit en tid för förändring och nystart. I år blir det också så, men i en lite mer extrem form. Kanske är det helt okej att flytta till andra sidan jorden, fastän det ibland skrämmer mig? Kanske är det precis vad jag behöver? Jag tror ju det. Jag vill ju utvecklas, se världen, lära mig nya saker, se nya saker, träffa nya människor, känna mig modig. Skapa historier att berätta för barnbarnen.Så är jag redo för allt detta? Njäe.. men jag kommer bli. Bilder: PixabayKram,Johanna