When life feels like giving up on you, you have to be stronger than ever.

För tillfället har jag av en ren slump mest kontakt med de tjejer som är riktigt illa ute. De som behöver dygnet runt vård för att se så att dom vaknar upp nästa morgon, de som inte klarar av att vara själva och är ett vandrande vrak. Det tjejer som inte förstår hur anorektiska dom är, som inte ser någon mening med att kämpa och för att inte glömma inte ser sanningen i spegeln. Det går inte att beskriva smärtan och paniken som tar över varje millimeter av ens kropp när man går från att ätstörningen haft all makt och frihet till att vara inlåst och äta sex mål om dagen, inge motion och du blir fullkomligt övervakad från morgon till kväll. Den här verkligheten kan att komma eller redan utgöra några månader i ditt liv, men dessa månader är såna som kan göra att ni kommer in på rätt spår igen. Du har låtit din ätstörning tagit månader/år av din lycka och din tid med dina nära och kära. Stunder du aldrig kommer kunna ta igen, så vad är dessa få månader i jämförelse med ditt egna helvete? Jag lovar att när ni står där med facit i hand så kommer detta att vara bland det bästa beslutet du tagit. Jag använde min ilska av missade år och förlorade minnen till att kämpa med många motgångar och framsteg så kunde jag äntligen se vad alla försökte proppa in i mig när jag satt där så späd och praktiskt helt bakom flötet. Jag fick bevisat att dom inte ljög och att de ville aldrig plåga mig, de gjorde allt i sin makt för att rädda mig när jag höll på att drunkna. Jag kan inte spola tillbaka tiden hur mycket jag än önskar att det gick, jag kan däremot försöka nå ut till just dig/er som just nu sitter och tänker ”det där gäller alla förutom mig”. Tror ni inte att jag och ett tusentals tjejer därute har tänkte exakt samma sak som nu maler i ert huvud? Jag tänker inte förneka att denna kamp mot mig själv kom att bli det svåraste jag gått igenom men jag är övertygad om att det även kommer bli den viktigaste kampen jag kommer att ta i mitt liv.Jag vet att det känns hopplöst just nu men i varje tunnel finns ett slut för att inte glömma ett ljus, men vi måste våga börja vandra emot det för att någonsin kunna nå dit. Det finns en enda sak jag ångrar såhär i efterhand när jag ser tillbaka och det var att jag inte vakna upp och kämpade tidigare, varför litade jag inte på alla? Dom som faktiskt vet vad som är bäst för dig, något du är allt annat än förmögen att ta ställning till för om du vidgar dina vyer så är det de tidigare val du gjort som gjorde att du hamnade här. Men vet ni vad? De val du gör idag, imorgon och i framtiden är sådana val som kommer att kunna förändra hela ditt liv. Mitt liv var lika meningslöst och omöjligt som er svart vita värld och att jag idag skulle stå här som frisk är de sista jag ens vågade drömma om, så när livet är som mörkast så kämpa dubbelt så hårt, använd hopplösheten till ilska och visa att ni deep down inside fortfarande bär runt på den tjejen som ni en gång var. När vill du bli ännu en tjej som tagit sig fri? Och när vill du kunna uttala det där orden som ingen någonsin kommer förstå hur det känns, förrän när man väl står där efter tusentals tårar och ångestattacker och faktiskt kan säga det. – ”I fucking did it, jag har blivit friskförklarad.”