Veganism?

Dessa är mina åsikter och mina erfarenheter. Dela gärna med er av era! Och för er som inte läst mina tidigare bloggar och blir lite förvirrad när jag tar upp ett ämne som berör ätstörningar vill jag bara flika in och säga att jag idag är friskförklarad sedan 2 juli 2012 så ni inte tror att jag är sjuk idag.Jag fick ett mail från en tjej häromdagen som jag kände att jag gärna ville ta upp här!Detta är ju något som har blivit så nedrans trendigt nu för tiden, var och varannan människa har blivit veganer och det kryper allt längre ner i åldrarna.. Ni minns väl hysterin när chiapuddingarna tog över världen, det stod om super frukosten precis överallt, om det var någon blogg som inte skrev om det så var man förvånad och vi kunde hitta olika chia recept i vilken tidning man än läste.. För att inte glömma raw food perioden. Men nu är det vegan man ska bli och caféerna har sålt in idéen som bara tusan, vilket självklart är grymt! Personer som väljer att vara vegan/vegetarian måste ju också ha alternativ ute på stan, hur ska man annars få människor att värna mer om miljön om det inte funkar i vanliga livet att äta ute ?Jag skulle aldrig klara av att vara vegan, jag älskar mjölk, ost, choklad osv alldeles för mycket för att kunna låta bli. Självklart finns det alternativ men nää, jag vill ha the real deal och inte få pengaångest varje gång jag handlar för vi har inte kommit så långt att veganska produkter ligger i samma prisklass som all annan mat. Men jag har absolut inga problem med veganer men något som jag retar mig gallfeber på är att det finns otroligt många idag som blir veganer bara för att det är trendigt, för att vara lite bättre, lite unikare och coolare känns det som. Dom vet inte alls hur dom ska äta för att få i sig allt och dom äter enbart helfabrikat. Jag tycker snarare det är häftigare med tjejer som idag beställer in en redig jävla stek på restaurangen och äter som vem som helst utan att vara vegan, gluten intolerant, laktos, vegetarian och raw food fantast.. När jag får barn så kommer jag inte vilja att han eller hon blir varken vegetarian eller vegan när hen växer upp, det är ett beslut dom får ta senare i livet men jag kan inte se att ett barn kan ta eget ansvar att få i sig alla näringsämnen som krävs och hur krångligt vore det inte att alltid laga flera olika maträtter? Nej jag tror helt klart på att barnen först måste växa klart osv innan man gör slag av saken så vidare inte hela familjen är veganer för då är jag övertygad om att man har kunskapen för att förse sina barn rätt och näringsrik kost. Jag har däremot varit vegetarian sedan jag var 12 år, MEN det krävdes mycket läsande och forskande både från min och mina föräldrars sida för att jag skulle få i mig allt. Dom var inte glada men vi gjorde det i varje fall på rätt sätt och jag ångrar inte det en sekund. Men jag vet att vi la ner mycket tid på det och eftersom jag var "liten" så krävdes det ju mer vid måltiderna, två maträtter osv och varför krångla till det? Jag slipper gärna det när jag blir mamma hahah....Dock minns jag att jag tyckte det var så skönt att jag inte åt fisk, fågel eller kött när jag utvecklade min anorexi. Allt i min kost var ju kalorisnålare..Det beror verkligen på om man varit vegan länge enligt mig. För som dom flesta vet så krävs det mer mat som både vegetarian och vegan för att gå upp i vikt. För att komma upp i samma kaloriintag måste man förtära mer mat, och man är ju inte sådär super pepp på att äta "ännu mer" mat när man har en ätstörning i grunden. Vad vill man helst ha en vanlig meal på McDonalds eller en plus meny, det var det argumentet min behandlare på SCÄ sa till mig när han ville att jag skulle börja äta kött.. (Jag är vegetarian). När man är sjuk så är man expert på att plocka bort livsmedel som är jobbiga, att sätta förbjudna stämplar på det mesta och i många fall så är just veganism och vegetarism ett sådant beteende. Fler livsmedel borttagna som man slipper, som man kan skylla på att man inte äter, som inte alls är borttagna för att man är sjuk... Det är verkligen en trygghet, kontroll beteende att ha så få livsmedel som möjligt på sin lilla lista. Jag vet inte hur många jag vet både när jag själv var inlagd och nu som helt plötsligt ville bli vegetarianer/veganer utan att dom någonsin pratat om det eller som te.x har päls.. äkta päls. Då får jag mig dock ett gott skratt. Självklart får folk välja kost precis som dom vill, helt utan anledning och utan att behöva förklara sig men det är ju en viss misstänksamhet. Eller dom personerna som man vet älskar kött.. Jag tycker ABSOLUT INTE man ska vara vegan när man är sjuk överlag, det är bara dumt och det blir verkligen ett trygghetsbeteende och det här med att plocka bort livsmedel/förbud osv gör att man inte slår sig fri helt och hållet. Vet du varför du är vegan? Om du frågar dig själv det och du inser att det är på grund av sjukdomen då bör man verkligen ta sig en funderare.. Gör du det av "nyttighets skäl" eller för att du värnar så pass mycket om miljön/djuren? Blev du vegan i samma veva som du blev sjuk? Det är oroväckande och avslöjar mycket. MEN om du å andra sidan varit vegan länge, sedan innan du utvecklade ett komplicerat förhållande till mat så är veganism lika normalt för dig som det är för kött ätare att vara just köttätare. Då har jag noll invändningar. Men det är ju praktiskt taget bevisat att det tar längre tid att bli fri från en ätstörning om man är vegan, jag skulle vilja säga att det nog med 100% är baserat på vikt frågan. Vill du bli vegan/vegetarian så är verkligen mitt råd till dom därute som lever med en ätstörning att vänta med det tills ni mår bättre, både psykiskt och fysiskt för att få en så hälsosamt förhållande till allting. Då kan ni ta det beslutetoch jag är helt övertygad om att ett flertal inte ens kommer se någon anledning till att bli vegan/vegetarian när dom är friskförklarade.. Och till er som är veganer av rätt anledning och inte pågrund av en ätstörning alternativt för att det är inne - you go girl!