Total maktlöshet

Det är när man får såna där besked som man blir helt överrumplad. Eller "besked" är nog fel benämning eftersom dom inte vet än, dom vet bara att någonting är fel. Och vad det än är så kan det inte vara "inget".Den väntan, ovissheten som bara jag själv känner är total. Vad känner inte hon då? Man borde kunna bli sjuk bara av att bära runt på den oron.. Och speciellt om man som hon, måste försöka dölja stressen, oron, paniken för halva sin familj. Vad säger man egentligen? När ord inte räcker till, när mina patetiska ord inte kan göra ett skit åt situationen dom sitter i.. "Mamma hemma och är sjuk" säger hon och blickar upp på mig medans vi går längst Grev Turegatan. Människor överallt. "Ja, mamma är väldigt trött och måste vara hemma och vila. Så man måste vara jätte duktig nu och inte störa mamma massa". Så ovetande om att mamma inte kommer vara den mamma dom är vana vid på flera veckor och kanske till och med månader. Eller ens finnas med oss om ett år om det gud förbjude går åt helvete...