svart på vitt

”Godmorgon älskling. Hoppas du fått sova något inatt, jag vet att det är bra tufft nu och att du mår skit. Men jag vet att du aldrig kommer ge upp, att du inte kommer sluta kämpa. Och jag vet att för varje dag och för varje steg du tar så blir du bara starkare och starkare. Jag är så jävla stolt över allt du gjort, det du övervunnit vid det här laget, över hur sjukt godhjärtad du är mot människor du aldrig träffat. Jag är stolt över att få vara din pojkvän och en del av ditt liv, få vara den som älskar dig och bara finns här vid din sida. Jag är glad att du vågar berätta hur du mår och känner trots att det är så olikt dig, och hur läskigt det än är att öppna dig så lovar jag dig att göra allt jag kan för att få dig på bättre tankar och må bättre överlag. Jag tänker aldrig sluta tro på dig. Jag älskar dig Johanna.” Världens finaste pojkvän… Jag mår inte så bra just nu, inte alls om jag ska vara helt ärlig. Livet är tungt, åt helvete och det suger så jävla hårt och jag blir lika rädd och panikslagen varje gång livet dippar. Rädslan för att det ska gå bakåt och bli som förut samtidigt som jag vet att jag aldrig någonsin skulle återvända till där jag var, hur dåligt jag än mår. Nu kommer förmodligen mina vänner bli irri på mig för att jag aldrig öppnar käften men det är såhär jag hanterar saker och ting, det är ett inpräntat beteende som är sjukt svårt att bryta. Jag får acceptera hur det ser ut nu antar jag, att det är mer ångest än på länge och att M mår sämre, och att korthuset ännu en gång kanske är påväg att rasa, så ja, livet är alldeles för tungt just nu men jag tänker inte ge upp. Jag gjorde det inte då och jag tänker så fan heller göra det nu.