Sentimental

Vem hade kunnat tro att livet skulle lösa sig när vi var så långt ner i skiten som vi var? "En vacker dag kommer vi se tillbaka på allt detta och må bra" - en sak vi sa gång på gång, jag sa de men jag minns att jag aldrig trodde på det, det var kört, de var såhär livet skulle vara och jag hade gett upp mentalt för länge sen. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, upp och nergångar om vartannat, alla återvändsgränder men också varje litet framsteg. Vem fan kunde tro att vi nu skulle kunna gå in på ett fik och beställa precis de vi ville ha, prata om vanliga saker, ha normala problem och funderingar som inte handlade om vilket kvällsmellis vi skulle ha med oss till varandra, hur mkt ångest vi hade eller hur vi ska orka kämpa en timme till.. Nej det är helt sjukt vilken resa vi båda har gjort, jag är så fruktansvärt stolt över oss... Vi gjorde det, "fyfan vad vi är bra"!