Ilskan över händelsen i Manchester

När jag satte mig på tunnelbanan igår morse runt sju så klickade jag mig in på aftonbladet som vanligt och ännu en gång så bara knöt det sig i magen på mig, inte igen, nejnejnej. Redan innan terrorattacken i Stockholm så kände jag ett stort obehag i att vara i stora folksamlingar, jag bara väntade på att något skulle hända frågan var ju bara när, var och hur det hela skulle fortskrida. Sagt och gjort, Stockholm blev utsatt för ett terrorattentat. Jag tror knappast det var sista gången, att "bara" (missförstå mig rätt) fem personer omkom är inte något som klassas som mission completed. Fem människoliv är inga liv i såna vidriga människors ögon.. Vi kommer bli attackerade igen, dom lyckas alltid på något sätt även om säkerhetsrutinerna är bättre än någonsin efter attacken.Så igår, ännu en terrorattack, när jag läste om nyheten så tidigt på morgonen så fanns det inte mycket fakta. Det enda jag kunde tänka på var att Ariana Grande borde ha en ung publik, det är ingen nyhet för någon att hennes främsta fans är unga människor, till och med barn. Jag satt på tunnelbanan och var så arg, så ledsen och rädd. Är det i denna värld min systerdotter ska växa upp? Är det denna värld JAG lever i? Hela dagen igår gick jag runt i någon slags bubbla där jag bara kände att vad fan är meningen med livet? och då menar jag det inte som i självmordstankar utan jag bara ifrågasatte grejen med min existens, vad saker och ting är bra för, varför jag gör si och så när det ändå inte gör någon skillnad, när livet ändå kommer ta slut, i princip när som helst. Jag hatar att känna såhär men dessa tankar kommer till mig ganska ofta, hopplösheten över alla därute som hamnat snett, som mår skit och har ett ovärdigt och orättvist liv. Man kan inte tänka som jag gör, jag kan inte rädda alla människor på jorden, jag kan förmodligen inte rädda någon alls och det gör ont. Där satt jag på tunnelbanan på väg in till Östermalmstorg och läser rubrik efter rubrik, artikel efter artikel om terrordåden i Manchester, detta är sånt jävla statement att spränga en laddning på en konsert, en konsert där största andelen består av unga vuxna. Där man medvetet inriktar sig på yngre människor, på rent av barn. SOM INTE HAR GJORT NÅGONTING!! Så vidrigt, så fegt.Jag fattar inte vad fan dom vill, eller ja dom vill splittra samhället, skapa skräck, kaos och panik. Jag vill inte veta hur världen kommer se ut om 20 år, det känns som det kan eskalera på bara några få år nu och vår värld är oigenkännlig, det gick fort i Syrien, större delen av deras största städer är inte längre en stad utan enbart ruiner. Jag är redan rädd, och jag vill inte ens veta hur rädda och skrämda alla dom barnen och unga vuxna var, är och kommer vara flera år framöver orsakat av EN jävla explosion som var över på tre sekunder.