Igår.

Att få ett dödsbesked sekunderna innan man stiger in på äldsta tjejens skola med minsta lilla tjejen i famnen, redo att träffa lärare, kompisar och föräldrar för det vanliga meningslösa tjittjattande var hemskt.Då vill man bara skrika, lägga sig på golvet och strejka. Be 2 åringen hämta 7 åringen på fjärde plan och sedan köra en själv hem i vagnen. För idag orkar inte Johanna, hon har checkat ut, vill inte prata och ni kan gärna servera henne en ben&jerry när vi kommit hem. Sen står man där, i korridoren, små pratar, ler och styr upp. Och tankarna bara snurrar, vill härifrån nu nu nu. Ut på gatan i mörkret, där skulle ingen se om man fällde en tår eller två. Men istället stod man därinne med strålkastarljus och barn som vill ha playdate just precis idag. "Hanna ledsen?" Hon är 2 år och 10 månader, hon tittar på mig men säger inget mer utan slår bara ut armarna och kramar mig.