Hur mycket är en människa värd?

Ber om ursäkt för ett långt inlägg men går verkligen inte att korta ner och jag måste få skriva av mig.. Det är såna här tillfällen som jag kokar av ilska..För ungefär sex år sedan så reflekterar min syster över att en man ligger/sitter på en bänk och jämrar sig. Han håller i en systemkasse i handen så folk förmodar att det bara är ännu en alkoholist i farten, personen är bara full. Han pratar jätte osammanhängande och håller sig för huvudet som om han har ont. M går i vilket fall som fram och försöker kolla om han är okej men får ingen direkt kontakt med mannen, förstår inte alls vad han säger och hon ber om hjälp eftersom han ser ut att lida men blir nekad av buss chaufförerna och väktarna som säger att det enda dom gör är att avlägsna honom från tbanan. Han var ju bara ett fyllo, då får han vara ett fyllo utanför tunnelbanan istället. M kände att något var fel och väljer att ringa 112 trots att väktarna och personerna som samlats inte anser att det är nödvändigt. Ambulans kommer och dom konstaterar ganska fort att mannen förmodligen fått en stroke och inte att han är full. När ambulansen åker iväg så tittar M i hans systemkasse och den innehöll hans tomma matlåda. För omgivningen var han bara ett fyllo och därför såg ingen såg åt hans håll, den där systemkassen gjorde att ingen ens funderade på att ställa en sån enkel fråga som "hur är det med dig?". Det var för jobbigt, det var slöseri med folks värdefulla tid.Efter denna händelse så är jag en person som hellre går fram en gång för mycket och kollar hur folk mår om något ser "misstänksamt ut" än att inte gå fram alls, det är så jag vill att människor skulle göra för mig.För två veckor sedan korsade jag Sergels torg (plattan) inne vid T-centralen, dom som inte bor i Sthlm så är plattan bland de kändaste stället för knark handel. Där dealer folk nästan helt öppet med droger och det är helt enkelt där man ska vara för att få tag i olagliga substantiv. Det sitter en ung kille på marken mot en pelare, med en cola flaska upp och ner som han råkat tömma över halva sina byxor, han är helt borta. Huvudet nerböjt med en öppen och dreglande mun. Han har slitna mjukiskläder som det ser ut som han ägt en halv evighet och aldrig tvättats. Han är definitivt inte över 25 år gammal men är totalt nergången, jag får en impuls och går fram till mannen och "ropar" till honom för att se om han reagerar. Han reagerar inte överhuvudtaget, och försöker istället se om hans bröstkorg rör sig men ser inga tecken på det så jag går fram och tar tag i hans axel och skakar om han lite lätt. Det var som att han var död, får ingen reaktion alls och det kändes som kroppen saknade skelett för han kändes helt slapp och slö.Jag bestämmer mig för att gå och leta efter en väktare för att jag känner att vad som helst kan hända om han "vaknar till", att folk blir aggressiv av droger är inte direkt okänt. Jag får tag i en väktare och förklarar situationen kort och avslutar med:"Ni kan väl titta till han därute? Rädd att jag ska få kontakt och han ska slå till mig eller vad som helst i hans lilla drog bubbla."Svaret jag fick var "Det där är utanför vårt område, tyvärr". Jag tror jag seriöst började gapa, vad sa dom precis? Här kommer man och är rädd att en ung kille tagit en överdos och hans liv därför var i fara och väktaren säger att det inte är deras "arbetszon". Efter att ha känt mig som världens jobbigaste människa, som att jag enbart upptar deras tid även fast dom stod där och bara pillar sig i näsan så säger jag "då får jag ta hand om han då om ni vägrar" (japp jag var så irriterad vid detta laget så jag var riktigt otrevlig) innan jag ska vända på klacken, först då så säger dom att dom "ska ringa några andra", jag vet inte om dom någonsin gjorde det för jag behövde ta nästa tunnelbana. Ja, killen befann sig ett tiotal meter utanför tunnelbaneområdet men om man inte ens pallar ta dom där jädra stegen så borde man fan ta och gå till gymmet. Det är först när jag sätter mig på tunnelbanan jag blir mer och mer förbannad och ledsen över vad som nyss hände, och chockad hur lite dom faktiskt brydde sig. Jag skiter faktiskt (ursäkta språket) fullständigt fan i om det inte är deras område, har jag fullkomligt missat vad en väktares uppgift är? Deras jobb går väl ändå ut på att hjälpa människor och sätta stopp för dom som stör ordningen? Jag VET att om det var jag som satt där på marken, med mitt långa blonda hår, sminkad och välklädd så hade det utan tvekan direkt flockas folk runt mig som hade undrat om jag var okej, om jag behövde hjälp. Folk hade brytt sig. Men kille som satt där såg man på långa vägar var en knarkare, han hade slitna kläder och om man sökte på missbrukare hade liksom en bild på honom kommit upp..Det är så fel. Är inte hans liv lika mycket värt som mitt och ditt? Ja det är hans fel att han är beroende av droger men det gör inte honom mindre värd vård och uppmärksamhet. Även han är någons son, kusin, vän och bror.Men tydligen är det skillnad på människor och människor, för han var trots allt inte ens värd 30 meter. 30 jävla meter.