"Fallet Kevin"

TIPS TIPS TIPS!Det känns som jag typ var den allra sista som började titta på dokumentären "Fallet Kevin", det var Dennis som tipsade mig och jag har faktiskt inget minne alls om att jag hört något om den här tragedin innan, det är visserligen inte så konstigt med tanke på att jag bara var 5 år när allt hände. Jag var med andra ord lika gammal som en av bröderna, och mitt liv gick ut på att gå till förskola och leka hela dagarna. Jag hade en vardag som en fem åring skulle ha, utan något bekymmer i världen, som LEKTE jämt och det enda jag såg i den här världen var potentiella leksaker, man fantiserade, levde sig in, byggde en hel låtsas värld runt sig. Både fysiskt och i tankarna. Har ni inte sett dokumentären som är indelad i tre avsnitt på SVTplay så måste ni se dessa, men förberedd er på att bli jävligt upprörda. Det dessa 5 och 7 åriga bröderna behöver gå igenom utan en förälder vid sin sida när dom är så utsatta får mig att skämma över att vara vuxen, att det får ha gått till såhär med vuxna människor närvarande. Hur kan man behandla barn så, hur kan man skada barn i detta fall för livet, beskylla dom, skuld lägga dom för något så otroligt stort som mord när i princip INGET pekar på dom. Jag förstår inte hur man kan vilja fortsätta fokusera på någon/några individer som uppenbart inte har något med mordet att göra, vill man inte fånga den verkliga mördaren? Så att den personen i fråga inte ger sig på en ny människa? Att få barn att upprepa saker är fruktansvärt lätt, att då ha 20 förhör med två förhörsledare som praktiskt taget berättar för dom hur det gick till får ett barn att tro på detta. Dom är lättlärda, dom snappar upp saker och kan snabbare än vi tror ändra de någon säger till en slags verklighet. Större delen av förhören går ut på att hela tiden lägga ord i deras munnar, få dom att tro att dom gjort det, praktiskt taget försöka övertyga barnen att "jooo men det var ni", dom vill att barnen ska vara skyldiga, dom försöker fånga barnen i en "fälla" som enbart är baserat på att dom upprepat deras ord, inte att dom kommer med egna röster och berättelser. Dom som känner mig privat vet att jag jobbat med barn i alla åldrar så att se allt detta och tänka mig in i att "mina" barn hade kunnat sitta där, jag vet hur barn i den åldern fungerar, hur utveckling fortlöper osv så detta gör mig rasande. Barn lär sig av oss, jag vill säga att det är vi vuxna som formar och skapar alla barn i vår närheten, vi påverkar dom något otroligt så att få bevittna dessa förhör gör mig arg, ledsen och besviken på vuxen världen och att detta även utspelade sig inom polisen skrämmer mig. Rättsligt övergrepp, individ kränkande, utsatthet och manipulation på högnivå i händerna på den delen av samhället jag trodde vi kunde lita allra allra bäst på, polisen. SKÄMS! Nej jag blir så jävla upprörd och förbannade att jag inte ens kan fortsätta skriva, nu behöver jag någonting att slänga i marken och en kall dusch... Ännu en gång, ni som inte sett dokumentär serien, SE DEN!