En liten uppdatering

Vad är det som händer? Jag är en person som väljer att lägga locket på när jag mår dåligt,  så har jag alltid varit. Jag delar inte med mig utan gråter i min ensamhet inlåst i mitt rum, jag har aldrig påstått att de är till min fördel för de vet jag att de inte är många gånger men de är ingen som kommer kunna förändra det. Det är såhär jag är och ju mer folk jagar mig ju sämre blir det. Det är J det är strul med, och still is. Jag varken vill, kan eller orkar vara öppen med det för allt gör så jävla ont. Jag släpper inte in killar, jag litar inte på killar, även om jag dejtar folk hit och dit så har jag aldrig vågat släppa in dom på riktigt. Senast jag var kär var i Jacob, det är fyra snart fem år sedan, han är den sista killen jag vågade öppna mig för for real. Så allt detta svider som aldrig förr, tårarna tar inte slut och jag har aldrig någonsin varit såhär förtvivlad över en kille tidigare. Jag saknar han hela tiden. Hela jävla tiden.