I bröstet där hoppet bor var det tomt, länge länge flera år.

    Tänkte på hur underbart det vore att snabbspola mig förbi denna dåliga dag när jag satt på bussen in till stan. Dock vart den inte lika sämst som väntat. Vaknade upp brevid min snygging, slaktade intervaller med Amanda på lunchen, bockade av engelska-talet på listan och avslutade enligt vardagstraditioner med glass på stan. Resten av kvällen kommer jag få sota för mitt inaktiva matteplugg de senaste veckorna. Prov imorgon och hur långt efter jag ligger går att diskuteras.