LITE NYTT ÅR OCH NY STYRKA NR 6

Med undantag för lite förbättrat smink och en period efter Turkiet och sommaren med rävfärgat hår är jag fortfarande här, still going strong med mitt röda hår och mina fräknar. Förra året skrev jag att jag som person "har blivit" fantastisk under 2015, i år förstår jag att det var en lögn. Jag har alltid varit fantastisk och jag förstår hur viktigt det är att tycka om sig själv nu. Jag förstår att man måste acceptera den kärleken man verkligen förtjänar, för vi alla förtjänar gränslös kärlek. Inga undantag. För något år sen skrev jag på min lösenordsskyddade blogg att "Vi accepterar verkligen den kärlek vi tror att vi förtjänar. Jag accepterar ingen", som att jag som individ inte är värd kärlek överhuvudtaget men det är fel, och det förstår jag nu. Inte för att jag har turen att ha en kärleksfull familj, kärleksfulla vänner eller en  pojkvän som älskar mig utan just för att jag är en människa. Precis som du. Precis som de som kommer hit från ett helt annat land, med en helt annan religion och syn på livet. Precis som han som i smyg är kär i sin bästa kompis bror. Precis som hon som inte blir bjuden på klasskompisarnas tjejkvällar. Precis som vi. För det handlar ju inte om vilken hårfärg eller vilket smink man har. Det handlar om att förstå innebörden i att man duger precis som man är och att vi förtjänar det bästa möjliga. För det gör vi. Allihop. Jag har också förstått att livet både ger och tar, och jag har accepterat det. Det är jobbigt och kämpigt men man lär sig så himla mycket, och för varje motgång växer man. Det låter kanske klyschigt, och jag personligen har inte kommit fram dit jag så småningom kan landa men jag har kommit fram till vart jag vill och vart jag ska, och med det har jag redan hälften vunnet. Tack och hej och välkommen 2017.