THREE DAYS

. Tre dagar har gått sen jag fick pussa och krama min älskling en sista gång innan han satte sig på planet till Kanada. Ord kan inte ens beskriva hur jobbigt det är just nu. Går inte att inte tänka på något annat, speciellt inte de stunderna man är helt ensam. Saknar honom mer än något annat. Ska gräva mig ner i aktiviteter och plugg bara för att få dagarna att gå snabbare. . Det blir nog inte så mycket lättare, även fast jag försöker intala mig själv det. Att när chocken har lagt sig så går jag inte runt och är ledsen längre. Jag tror inte jag förstod att det verkligen skulle ske förrän vi var där på flygplatsen och inte kunde släppa varandra. Skype är räddningen, att i alla fall få prata med varandra och att få se honom är guldvärt. Men vi klarar det, det är jag helt hundra på. Förhoppningsvis går tiden lite snabbare än vad den gör i nuläget.