Frank 1 månad

Frank 1a månadFörsta veckorna är du väldigt svag i kroppen, sover mycket och är gul efter förlossningen. Barnmorskan på BVC säger att så länge du äter bra och för ljus så kommer säkert det gula försvinna. Du vill bara sova på mamma första nätterna men börjar sakta vänja sig vid babynestet. Du har ingen tydlig sömnrytm, du brukar sova 2-3h mellan amningarna och är orolig på kvällarna. Det brukar vara så att du somnar efter 00-01.  Men du blir stark snabbt. 3e december hälsar gammelmorfar och gammelmormor på dig och konstaterar redan då att du har en stark nacke, vilket vi redan märkt på dig. Därefter börjar du snart spjärna med dina ben så du går från lite lealös till en stark klump fort. Innan månaden är slut så kan du stå med stöd i knäet och hålla upp huvudet. Vid 1 månads ålder får vi ögonkontakt med dig och du ser oss på riktigt. Ibland lyckas vi få ett litet leende med men det tar en vecka till innan du verkligen ler mot oss. Din moster Malin har redan från början när du kom sagt att du ser lite läskig ut för det ser ut som att du har stadig blick och funderar.  Du får problem med magen med. Mycket gaser av vad vi gissar är lök och dylikt. Jag äter grönkål en kväll vilket var väldigt ovärt när du får ont av fisar. Vi ordnar pysventiler och magdroppar vilket gör det lite bättre.  Du som person- du verkar väldigt nöjd. Du vill ha oss nära och du somnar snabbt på mammas bröst men så fort jag ska lägga ner dig så vaknar du om du inte har din 2h powernap på gång. På nätterna brukar du sova första delen av natten i babynestet för att sedan få sova på mig resten av natten. Mest för att det ger garanterad sömn för oss båda och trygghet för dig, men också för att jag tycker att det är så himla mysigt. Nu äter du mycket och hela tiden. Du har gått upp 300gram per BVC besök om man bortser från i början när jag hade amningsnapp och du en vecka knappt fick i dig något alls. Jag försöker pumpa så vi har mjölk istället för ersättning men har inte kommit in i det riktigt, får inte ut så mycket ännu. För mig- det känns som att du alltid varit här och det är svårt att föreställa mig hur vår vardag såg ut utan dig i den. Du känns så självklar. Det känns enklare än vad jag föreställde mig med sömn och omställningen om man bortser från de första nätterna på BB när brösten gjorde ont och jag kände mig urusel som mamma när jag inte fick dig mätt. Jag älskar dig och du får mig att skratta rakt ut när du ler mot mig eller gör dina miner. Du kan också göra mig frustrerad när du är så hungrig så du sliter i bröstet mitt i natten när jag kokar av värme, det rinner bröstmjölk överallt och vi är osynkade - men det går över lika fort som jag känner det och övergår till dåligt samvete istället. Det är självklart att du var älskad innan du kom ut men det blir starkare och starkare ju mer vi lär känna varandra. Jag är så tacksam för att jag fick dig och jag hoppas att jag kan bli en bra mamma till dig.  26e december och här har vi fin kontakt på video.