Gått 2 år & 2 dagar. Tänker på dig mitt lilla skrutthus. På altanen grillades det, vid räcket kysstes jag och Pontus under en stjärnklar himmel. I glasverandan hölls det kräftskiva och lavades tillgänglig ved. I hallen fixades det med hår och smink inför fest. Jag & Johanna snackade skit, lyssnade på gubben i lådan. Här brukade jag & Pontus laga mat tillsammans, dricka vin & lyssna på Hozier. Här brändes lussekisar med Persson. Vid bordet hade vi pardejt med Malin & Trevor. I sovrummet brottades jag ovetandes med ulcerös kolit. Här skrev jag i mina böcker och kämpade mot en extrem ångest.  Min syplats. Här hade vi halloweenmys, charkbrickor, nyårsfirande och många serier betades av med Pontus här.  Du var ett hus mot flykt från tankar och ett sätt att hitta tillbaka till mig själv. Du försökte ge mig en trygghet men tror du gav upp, tror du gav med dig för nya möjligheter, nya insikter och en nystart. Det var jobbigt att se dig brinna. Det var så mycket som försvann den dagen och det kändes hopplöst där och då. Nu när jag ser tillbaka på bilderna så ser jag all ångest innanför väggarna som jag nu har blivit fri ifrån eller kan hantera. Skrutthuset gav mig en nystart. Något spännande och något att prägla själv. Här finns ingen känsla av att stänga in mig själv. Här får jag inte panik över att vara ensam. Här njuter jag av att vara och det känns rätt. Så tack mitt gamla hus för att du var där när jag gick igenom saker. Tack för att du tog med dig mina obekväma känslor när du försvann. Jag tror det fanns en mening med det och det är okej att du tog med många värdefulla saker av mig för jag vet att det är dags för nya minnen och ting. Jag kommer inte glömma dig. Jag har ännu inte bearbetat känslorna från den dagen men här är en början. Tack för den nystart du har gett mig.