Two years

oj vilken tung dag. Så många minnen som far runt i huvudet och så mycket blandade känslor. Att känna att du kan inte hindra något, få något ogjort eller ändra på någon annan. Men tårar rinner på min kind, minst en gång om dagen, magen vänds ut och in. Hur? Varför? Jag trodde jag inte jag kunde må sämre än vad jag redan gjorde tidigare i år, när allt rasa. Jag låg på botten och nu ännu mer. Sörjer det gör jag varje dag. Men all smärta har också fått mig att ta tag i livet. Inse vad som är rätt och fel. Vilket jag gjort mycket att jag ser glad ut, den vanliga Jasmin kommer fram och jag tycker det är skönt. Att börja känna mig bra, stark, positiv. Jag vill alla väl och jag vill själv må bra. Jag har aldrig begärt mycket och kommer aldrig göra. Men att få lycklig det var vad jag begärde. Alla lär vi oss och kärleken är underbar. Och jag ångar verkligen inte dessa kärleks år, jag hoppas på fler. Jag säger som jag alltid sagt " allt var underbart, allt var perfekt. Men det höll tyvärr inte" men en skakig röst och tårar i ögonen. Så snälla inget mer hat. Peacr /Jasmin