Värsta dagen i mitt liv

Jag vet inte riktigt hur jag ska inleda detta inlägg då jag bär på stor sorg och knappt kan tänka på det utan att tårarna rinner ner för mina kinder. Vi var igår med om en otrolig sorg när en familjemedlem gick bort. Vår älskade lilla Mini har nu somnat in. Hon var min allra bästa vän och vi var med varandra varje dag. Hon har nu lämnat ett sånt stort tomrum jag inte trodde fanns.  Jag kan knappt andas av tanken på att hon inte finns kvar längre och gårdagen är något jag sent kommer att glömma. Vaknade nu på morgonen med så svullna ögon att jag knappt ser något. Ligger fortfarande i sängen och önskar någonstans att hon bara kunde dyka upp eller att hon kanske ligger på samma ställe under täcket om jag lyfter för att titta.  Jag är som många av er vet gravid och försöker att andas och inte stressa upp mig. Men detta tog otroligt hårt på vår familj. Jag vet också att många av er kanske inte förstår eller kan relatera till det vi känner just nu om ni själva inte är djurägare och det är Okej! Men jag vet att det finns många där ute som vet exakt vad vi går igenom just nu och hur jobbigt det är.  Jag är i alla fall otroligt tacksam att hon inte led under tiden och att hon fick somna in i min famn. Att hon förhoppningsvis fick känna en trygghet.  Till er nära och kära önskar jag att vi inte tar upp det om ni träffar mig. Det är fortfarande så känsligt att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det och jag behöver få sörja detta på egen hand i egen takt och tänka på annat en stund och blicka framåt.  Vi saknar och älskar dig Mini  2011/02/07-2018-11-01