Picknick i parken och en känslomässig stund.

Jag ska inte avslöja allt för mycket om vad jag gjort idag men vi kan säga att vi haft en picknick i alla fall och det var sjukt mysigt men under vår picknick kom det fram en tiggare som letade pantburkar och vi hade tyvärr inga då jag gjort iordning saft i glasburkar men hur som så frågade hon ifall hon kunde få en bit att äta och givetvis gav jag henne det. Men det skar så mycket i mitt hjärta att se hur hungrig hon var och att jag inte reste mig upp och gav henne mer. Jag tror inte riktigt att det går att beskriva känslan och ångesten jag fick. Har ni någonsin varit jättehungrig? Tänk den känslan fast du kanske inte har pengar att köpa något, inget riktigt liv eller tak över huvudet och sen behöva fråga främmande människor om mat. Jag tvekade självklart inte en sekund utan stänkte fram min hand och gav henne direkt. Jag är inte människan som nödvändigtvis skulle ge tiggare pengar men pantburkar, mat eller liknande är för mig en självklarhet. Usch detta var alltså tidigare idag men jag har verkligen inte kunnat släppa det. Hon åt så snabbt och och de såg ut som att hon inte ätit på flera dagar. Tycker verkligen vi människor ska hjälpas åt. Ingen ska behöva gå ledsen, hungrig eller ensam. Glöm aldrig hur ni själva hade mått eller haft det. Livet är inte alltid lätt för alla det får man aldrig glömma.