Vecka 39/40

Mindre än 2 veckor kvar till BF, mindre än 1 vecka enligt BM men vi vet väl att det snarare innebär "önsketänkande". Dock i detta nu, är vi glada över varje dag vi får vad gäller flytt och stundande tvåårsfirande, så BF 2 oktober klingar rätt fint ändå. Ikväll har vi plockat fram kläder, filtar, bäddat spjälsängen och plockat fram nya vagnen. Det har varit bra mentalt att få plocka bland det här minsta kläderna igen. Försöker förstå att det ska komma ngt snart men det är svårt denna gång. Är så mycket annat i tankarna. Vi är glada om vi lyckas följa appen en gång i veckan typ. Samt att E kan yttra sig emellanåt om att han slagits av tanken på att vi ska bli fyra 😉. Känns bra! 😅 Imon ska jag tvätta bebiskläder och sen bör en väska packas men det ligger fortsatt på is. När L var påväg sprang E runt i huset, utefter mina direktiv om vad som skulle med, och det blev väldigt bra till slut. Allt gick ju så fort men det var tacksamt efteråt, då hade vi en massa gott kvar när vi låg på BB i vårt lyckorus.  L har hängt dit lillebrors pyjamas på hans krok samt varit med och bäddat och testat vaggan. Där kan det bli åka av om vi inte är på vår vakt 🙈. Man undrar kring hur mycket han förstår. Vi pratar en del om att det bor en liten i magen som snart kommer och bor hos oss. En liten som kommer ligga i vaggan och ha de små napparna som vi varit o köpt. När L hittar de små napparna lyfter han gärna på min tröja i hopp om att kunna trycka in en napp i naveln. Vi smälter lite och lever på hoppet om att han blir en fin framtida storebror.I övrigt har vi fått små smakprov på tvåårstrots den senaste tiden vilket på sätt o vis känns skönt att det kommit redan nu, annars skulle man skylla allt på lillebrors ankomst. L säger emot och lyssnar emellanåt inte alls på oss. Nu har vi dock kommit på att det än så länge funkar ganska bra med att hota med läggdags, då blir han många gånger from som ett lamm igen. Att sova är det sista han vill, då kan man riskera att missa något!Häromdagen sprang han dock rakt ut på gatan, uppe vid GH, samtidigt som jag kände hur magen knöt sig och att springa med sammandragningar är nästintill omöjligt. Usch för rädslan att det skulle komma en bil just då. Jag skrek efter honom men då blev allt bara ännu roligare för hans del. Hade en klump i magen länge efteråt, vår älskade L - vårt allt! 💙 Vi pratade om det flera gånger efteråt, om att jag blev rädd och att man inte får springa rakt ut bland bilar - jag tror att han förstod men man vet ju aldrig. Vi upplever att han förstår typ allt. Han har ett minne av guld och det finns inte på kartan att kunna lura honom. Han kommer ihåg allt...Detta började som ett inlägg om små kläder men slutade som ett smakprov på trotset och rädslan över en kille i trafiken. Blir så ibland, livet har många sidor :).