När marken rammas

Igår fick vi en tråkig nyhet. En i vår omgivning har tidigare under veckan drabbats av ett plötsligt hjärtstopp. Samtalet tog hårt på mig. Möjligen då den drabbade är ung och för att hjärtsjukvård ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet hur ovanligt det är, hur scenariot ser ut, vad som väntar osv.Efter en eftermiddag med skrik och gnäll, det förstnämnda från L och det sista från mig, bakade vi oss igenom kvällen. Då skötte L sig exemplariskt; men vi var alla trötta efter veckan. Sen kom samtalet. Jag lovar mig än en gång att ta tillvara på tillvaron, på mina nära och kära. Efteråt gråter jag en stund i Es famn, vi pratar länge. I dessa lägen blir E ibland mer saklig, jag mer emotionell. Vi kompletterar nog varandra.Jag låg vaken i till efter 2-snåret och tänkte på livet! Hur skört det kan vara, hur älskvärt det är!Dessa kontraster...