Ludvig 9 månader

Redan där, vid nästa strapats. På självaste midsommarafton blev vår älskade lille L 9 månader. Vad har då hänt sedan sist?!Jag var tvungen att gå tillbaka i arkivet, läsa om honom som en 8 månaders kille för att sedan inse och förstå att vi faktiskt har en helt annan liten person hos oss nu.Tidigare kunde man tydligt se på hans storlek att han växer och förändras. Nu börjar kurvan mattas ut och det är andra förändringar som vi gått till mötes. Han kryper! Den stora förändringen minst sagt. Stafettpinnen har du sakteligen tagit över. Det går snabbt framåt och du har mycket att upptäcka. Hur snabb kan en liten varelse vara? Hur långa armar har de? Och hur kan de ha full koll på vad vi inte vill att de ska lägga vantarna på?!Till en början var jag fortfarande väldigt intressant. Det är jag iofs fortfarande men det börjar sakteligen vara annat som tar överhanden. Skåp, lådor, sladdar - allt! Några gånger har jag längtat efter din tupplur, så att jag får göra mitt :). Maten är ganska oförändrad. Äter glatt två mål mat och ammas resten. Dock har jag nu återgått till den normala kvinnokroppen. Tänk att jag inte behövt tänka på diverse röda skydd sedan november 2014. Funderar på hur länge till man kommer vilja/kunna amma? Det handlar bara om bekvämlighet numera. Tänk att behöva stiga upp 05:30 för att göra välling? Kanske att det blir lagom för E att göra det som det första han gör på morgonen. Jag tar ju alla nätter!Egentligen är L dessutom alldeles för stor, jag borde kunna klippa navelsträngen. Samtidigt, vetskapen om att jag inte blir lika viktig längre; jag undrar hur jag kommer tackla det?Ämnet nätter är i en klass för sig. Ena stunden är vi glada över vår smidiga kille. Tänk vad vi fått sova från första stund. Tur har vi haft!Andra stunden sliter jag mitt hår! Fram till för 2 veckor sedan somnade han snällt i sin säng, kom över till oss någon gång under natten och somnade om. Åt frukost vid 06 och sov vidare till 9-snåret. Därefter gick det utför igen. L ville absolut inte sova ensam i sin säng. Han greppar grinden och skakar galler allt vad han kan samtidigt som han gråter hejdlöst. Smärtsamt att se. När man är trött på kvällen tar man gärna genvägar; dvs han flyttas över till oss och sover snällt hela natten. Så har vi tyvärr haft det ett litet tag. Inte alls bra för L då han vänjer sig vid att ligga hos oss, men ack så skönt med en sovande bebis från 22-08. Dessutom finns det inget mysigare. Dilemma det där! Vi samlar mod till oss och är nog redo för att ta nästa strid! "Läggdags 21 i egen säng"Annars har du varit ditt vanliga lilla glada jag. En glad lättsam, ibland mammig liten kille. Uppmärksamhet är livet. Så länge någon tittar på dig är du nöjd!Rutiner om dagarna så länge vi håller oss hemma; ett rejält sovpass om förmiddagen och därefter ett lite senare om eftermiddagen. Funkar bra!Ska vi iväg ruckas detta en aning...Fick en fråga på självaste 9-månadersdagen om vi ångrar att vi fått barn och om vi hade velat flytta fram L i tiden. Att få honom senare. Aldrig. L är det bästa som hänt oss båda. Jag kan nästan börja gråta av glädjen i Es ögon när han kommer hem från jobbet varje dag. Tack o lov slipper jag vara ifrån L. Även om det finns dagar med gnäll och då man hade behövt 5 min för sig själv (E är borta många kvällar), så finns det inget bättre än att få ha honom vid sin sida, att få vara hans mamma!Vilket band man har till sina barn!