Känslan när det alltmer blir vårt eget

Jag har varit mån om att vårt hem ska bli vårt eget. Inte bara för Es skull utan även för min egen. Då vi gjort en totalrenovering av kök och vardagsrum känns det utifrån det inte längre som samma hus. Många som hälsar på vittnar om samma känsla. Det som återstår är tapetsering i vardagshallen, i vårt framtida kontor/lek-/gästrum (där vi sover idag) samt MoPs fd sovrum (vårt framtida). Sist men inte minst, vår WIC. Vissa tapeter och viss typ av möblering är för mig starkt förknippat med barndomshemmet, och jag har nog större besvär av det än vad E har. Så det vill i varje fall till att göra om och göra det till vårt eget. Men en sak i taget... Ikväll monterade vi ner skylten; ett litet steg för allmänheten men ett stort steg för oss. Kocken var lite vemodig men jag tror han blir nöjd :).