Barnpassning 24/7

När E är iväg har jag fullt ansvar för L. Vi har sovit några nätter i Gvd och självklart är MoP behjälpliga. De tar honom gärna, myser och gosar osv. Men blöjbyten, mat, packning mm sådan sköter och ansvarar ju självklart jag för.Det är när man haft några dagar på raken som man börjar längta efter lite egentid. Jag behöver inte vara ifrån honom, utan bara känna att jag inte tar fullt ansvar för honom. Om han gråter finns det någon annan som kan tänka och agera handlingskraftigt, någon annan som kan fundera kring om han är hungrig osv och ge honom mat.L är numera väldigt varse om sin omgivning och vill gärna inte bli lämnad ensam, dvs "glömd" i ett rum. Ska jag snabbt springa ut i köket, som ligger intill vardagsrummet, och fylla på kaffet ropar han 8 av 10 gånger efter mig för att göra mig uppmärksam på att han inte vill vara ensam, "för du har väl inte glömt mig eller tänkt lämna mig här...". E har varit iväg sedan i torsdags och idag har jag tillåtit mig själv att längta efter honom igen. Ska bli såå skönt att vara vi igen, vår lilla familj. Han är saknad på flera sätt min älskade livskamrat och stora kärlek. Imorgon är E ledig, vi har en heldag tillsammans vi tre och jag tänkte därtill ha någon timma "ledigt". Jag ska inte iväg men kanske kan få tillfälle att läsa en bok eller något. Det är precis vad jag behöver tror jag, för att på något sätt nollställa hjärnan igen. Sen är jag redo för nya tag! Redo för "gnäll" resten av veckan när jag ska fylla på kaffet till frukosten...Sätter sig upp, vänder runt och ropar! När jag är utanför hans synfält då drar han på den högre tonen; älskade lille!