Att vara genomsvett och det där med att alltid klaga

Egentligen en härlig dag MEN svettigt. Kvittar vad jag gör så känner jag mig allmänt klibbig. Vi var nyss och hämtade posten, och då rinner det mellan brösten och svetten pärlar sig på överläppen. Härligt! Men har man inte större problem här i världen...Har insett på senare tid att jag gärna klagar på något. "Vilken härlig dag vi hade igår MEN/OM det inte vore för att... för då hade den ju varit ännu bättre"."Så god mat vi åt häromdagen, MEN tänk om vi hade haft i xxx också..." "Denna blusen var såå snygg, MEN tänkt om det varit lite kortare och smalare över axlarna..."Känner ni igen er? Varför försöka hitta fel på allt?Det är sååå mycket JAG! E var iväg på en föreläsning för någon månad sedan. Den handlade bland annat om negativ klang. Att livet såklart blir roligare om man väljer att var positiv. Jag har tänkt mycket på det efteråt. Ffa när jag numera hör mig själv säga "MEN" eller "tänk om". NEJ! Varför hela tiden försöka slå högre.Det handlar om att faktiskt kunna vara nöjd! Här och nu; mycket är ljuvligt, underbart och fullt tillräckligt! Det är mig förunnat att kunna hämta posten i strålande solsken. Att kunna svettas, ha valmöjligheten att efteråt sätta mig inomhus där det är svalt osv. Vardagslyx så att det slår om det...Numera försöker jag påminna mig själv om att inte leta fel. "Det är som det är och det är hur bra som helst" :).Skugga och fri tillgång till vatten och glass!