Service & CO

    Här kommer min berättelse om varför jag har valt att gå service & CO och bli reseledare!   Vi spolar tillbaka bandet några år, sisådär 6-7 år. Det var där någonstans, 13 år som jag gav upp drömmen om att bli kustbevakare då jag insåg att åka på havet och hjälpa folk var inte riktigt min grej. Såg dessutom en film där kustbevakare drunknade och då blev det svart på ögat mitt, livrädd! Så jag bara kände att jag ville bli reseledare. Jag älskade att resa till olika länder. Känna på olika kulturer, prata med olika människor, åka på utflykter och bara få se världen. WOW vad coolt tänker jag och börjar tjata på mina kompisar vad häftigt det skulle vara. Denise är en av mina vänner som kommer ihåg detta och känner ett hallelulja moment nu att jag åker, det var på tiden! Men jag kunna ju inte bara åka iväg, jag lära ju gå ut skolan.    Så i somras fick jag äntligen sluta mina tre år på gymnasiet och vilken befrielse. Vad skulle hända nu?  Eftersom jag hade haft väldigt tuffa tre år så visste jag att jag kunde klara ett jobb med långa dagar och även ha ett jobb där man får ta väldigt mycket ansvar. Att plugga i en annan stad är jag väldigt tacksam över att ha gjort. Människor som inte har gjort det har nog svårt att förstå hur mycket man lär sig av det. Många tänker nog även vad man lär sig av att gå upp tidigare och åka buss två timmar innan skola gör för nytta, men det gör SJUKT mycket nytta i livet. Jag har inte haft några föräldrar som har stått med piskan varje morgon för att få iväg mig. Sov jag över, ja då var jag riktigt risigt ute! Det är inte så att du kan klä på dig och bara springa iväg till skolan. Utan allt handlar om att planera sin tid, hålla tiden och ta sig till sitt mål. Du kan inte komma sent till jobbet och skylla på att du sov över och sedan krångla bussen. Men att ha som rutin att man faktiskt pendlade närmare 4 timmar per dag gjorde att jag fick ta mitt egna ansvar, vilket är bra att redan få prova på i den åldern så man inte kastas ut i vuxen världen och får en chock.   Tillbaka till reseledare då.....   Med mycket velande fram och tillbaka om jag skulle satsa på frisör eller ej så valde jag att lägga det åt sidan av vissa anledning. Jag kan ju trotts allt gå tillbaka till det om jag känner att jag vill göra något nytt i livet. Jag visste att man kunna skicka iväg cv till dem olika resebyråerna och söka på så vis. Men då är man aldrig garanterad att man kommer få jobba ute i världen som reseledare. Så jag fick höra Service & CO av min barndomsvän Martin för mer än ett år sedan han skulle gå denna utbildning som dessutom hade jobb garanti om man klarade utbildningen. Där öppnades en port för mig men i vintras hade jag nästan glömt min dröm lite. Så i våras så började jag och pappa diskutera vad JAG ville göra.  Den här gången skulle jag inte tänka på nå killar, hobby eller mina vänner. Älskar dem mig, ja då finns dem alltid kvar. Så jag kände bara att jag måste göra det annars så kommer jag ångra mig i resten av mitt liv.   Så nu ligger jag här i min säng och skriver detta i mitt rum. Om 12 dagar sitter jag på planet påväg till Barcelona. HELT SJUKT! Vilket äventyr jag kommer ha! Längtar så jag spricker!   Nu gäller det bara att försöka träffa alla så mycket som möjligt innan jag åker. Så om ni vill träffa mig innan jag åker måste ni säga till mig så vi kan ses! Puss o kram