I SLUTÄNDAN ÄR VI ALLA MÄNNISKOR MED BRISTER I KANTERNA OCH ÅNGEST ÖVER DET FÖRFLUTNA

Tänkte va lite djup nu för känner att jag bär på så mycket som i vissa stunder kan tynga ner mig och göra mig nedstämd. Vissa saker jag ångrar djupt som jag har gjort i mitt förflutna som följer med lite in i framtiden och vardagen. Det förflutna går förstås inte att ändra på och borde då inte ta ens tankar och energi. Men vissa saker som jag har gjort ångrar jag så himmelskt mycket så jag skulle bara vilja spola tillbaka allt och göra om, och göra rätt. Men det är väl också det som gör oss till människor? Våra misstag och brister. Sånt som man kan skämmas över idag hur man gjorde då, men även sånt man lär sig av. Att aldrig aldrig göra om samma misstag. Det är lätt att vara efterklok, jag vet. Men i slutändan är vi alla människor med brister på kanterna, och ångest över det förflutna. Ung och dum brukar jag säga att jag är ganska ofta. Vilket stämmer bra in. Men hur ska man annars lära sig och bli en bättre människa om man aldrig gör misstag? Nåväl. Ibland önskade jag att jag handlade bättre i mitt förflutna och kunde tänka till innan jag gjorde. Men nu är jag 19 år, kär och lycklig. Med lite brister här och där. En helt vanlig tonåring alltså.